Söndagsfeelingen var inte på topp. Helgerna behövs för att andas. Sova. Älska nära och kära. Efter påfrestande veckor så ville jag den här söndagen bara ligga kvar i sängen. Men vem kan ligga kvar under täcket och se dammet virvla runt i solljuset som letat sig in i sovrummet? Inte jag. Det finns inget mer ångestfyllt. Jag kastas direkt tillbaka till farmor och farfars stadslägenhet när jag vaknade mellan en mamma och en pappa som inte alls var sugna på att gå upp med mig. Ni förstår känslan? Att inget händer fast man själv är full av energi. Sådan har jag alltid varit. Vaknat tidigt. Innan morgonfåglarna som någon uttryckt det.
Så. Det var bara att snöra på sig kängorna, på med täckjackan och solbrillor och ta en liten walk. Minus power. Här snackar vi strosande. Som en pensionär vankade jag fram. Njöt av naturen. Jag kunde till och med förnimma doften av blött gräs och fick vårkänslor i kroppen.
'
Kaga kyrka från mitten av 1700-talet. |
Kommentarer
Skicka en kommentar