På rygg i soffan. I min lägenhet i Stockholm. Ensam. Har varit ute på en joggingtur nere vid vattnet. Fått choklad av kollegan. Fick beröm av en annan. Pratat med några vänner. Är lycklig. Men... Saknar mina barn. Saknar det vanliga. Saknar mina gamla vänner. Just ikväll är jag i fas 2. En del förstår vad jag menar. För er som inte gör det: Fas 1: Livet leker. Jobbar dygnet runt. Älskar allt. Svävar på moln. Fas 2: Depp. Det var svårare än jag trodde. Hur ska allt klaffa? Fas 3: Jo då, jag är på gång igen. Nu fattar jag. Eller...? Fas 4: Allt är stabilt. Jag är på banan. Nu gasar vi! Lägg till bildtext