Anna Björk

Jag har en vän som heter Kent. Han fyller snart 45 år. I helgen när vi sågs förklarade han skillnaden mellan att vara 25 och 45 år. Tryggheten. Att skita i vad alla andra tycker. Att gå sin egen väg. Att inte känna sig tvingad att passa in i mallen. Och det ska gudarna, den här mannen rör sig inte inom några ramar. Han gör precis vad som faller honom in. Han är också gammal nog att aldrig döma andra människor. Vet att det alltid finns två sidor av myntet och att man aldrig tar ställning utan att kika på båda sidorna först. Och en sådan egenskap förtjänar respekt gott folk.  Men just den egenskapen sitter inte i åldern. Den sitter i erfarenheten. Och den kan komma till dig som 20-åring. Eller så kommer den aldrig. I Kents fall har den funnits där i åtminstone tio år. För det är så länge som jag känt honom. Hoppas det blir tio år till. Fast han börjar å andra sidan bli till åren...

                                Vi träffades för drygt 15 år sen. Vi har snart levt med varandra lika länge som vi levt med våra föräldrar. Vi fick Wille. Och Thea. Och vi fick lov att växa upp. Vare sig vi var redo för det eller inte.  Vi har stöttat varandra genom studier, nya jobb, dödsfall, svek... Vi har grälat, dissat, älskat, skrattat, härjat, tjurat, busat, gråtit... Känslostormarna har kastat oss av och an. Gemensamma intressen har lyst med sin frånvaro. Jag älskar tystnaden. Han blir nervös. Jag älskar människor. Han håller sig med sina nära. Han är en jävel på idrott. Jag skiter fullständigt i om jag är bra på att fånga boller eller ej.  Men en sak har vi haft gemensamt. Barnen. Vi har sett våra barns första steg, första tänder, första simtagen, reaktionerna på de första betygen. Tillsammans.  Men de klarar sig allt mer själva. De rör sig från oss. Steg för steg.  Sonen börjar med moppekortet i november. Lillan snackar foundation och kommande mens. Det

Nu kickar Corren igång hösten med ett stort marknadsevent på Linköpings stadsfest. Vi är på plats fredag och lördag i Domkyrkoparken som vanligt. Program, bilder och allt möjligt hittar du löpande på www.corren.se .  Fredrik Kliman snackar med folket. Louise och Maria i diskussion om vi köpt tillräckligt många blombuketter.  Foto-Mia ska lära besökarna hur man tar bra mobilbilder. 

                    Ta rubriken på orden. Jag har nytt hår. Det innehåller alltså inte mitt DNA i topparna. Belle gör mitt hår längre och den här gången använde vi slingor i tre färger som sätts fast på det egna håret i hårbotten med hjälp av keratinvax. Vill man ha det kortare är det bara att klippa. Längre finns också men ju längre det är desto svårare är det att hålla ordning på kalufsen.  Håret är äkta och behandlas precis som om det vore ditt eget. Det enda du bör tänka på är att ddu bör använda BRA hårvårdsprodukter. Mina skötselråd: Tvätta max två gånger i veckan. Tvätta bara i hårbotten och låt schampot rinna genom längderna. Använd inpackning istället för balsam. Varje gång. Krama in hårolja i längderna när håret är handdukstorkat. Föna inte i onödan. Platta inte i onödan. Locka inte i onödan.  Fläta håret på natten.  Om du använder fel produkter så kommer du se ut som bröderna Fluff efter ett tag. Det vill man inte. 

I mitten av maj då termometern visar 20 grader så dräller Facebook, Twitter och Instagram av inlägg enligt tema "värmebölja". Bilder på gräsmattornas blomster, vajande björkar och solvarma lekar dominerar flödet. Men när vi nu befinner oss i mitten av augusti och termometern visar 20 grader så är det inte med samma entusiasm över värmen. Nej, istället basuneras höstens annalkande. Bilderna på nakna ben och fötter byts ut mot motiv på vattenpölar och svarta skyar. På jobben snackas det höstprojekt, höstkickoffer och mål för höstens arbete. Skolorna startar och allt återgår till vardag.  Sommarens minnen har arkiverats till ett album på Facebook. Trots 20 grader på termometern. Och i vinter kommer inläggen handla om kalla, mörka Sverige. Om saknaden över ljuset och värmen... Glöm då inte bort att ni slösade bort en månads sommarvärme genom att dra hit hösten i förväg.  Och skulle jag vara likadan!? Ta mig då i hampan! Hampan...? Är inte det knark? September 201

                   1/2 påse blandsallad 1 avocado 10 rädisor 10 sockerärtor (snabbt kokade i saltat vatten + lite smör...mmm) salladslök gula tomater Det fick utgöra salladen som blev tillbehöret till honungsglaserad kycklingfilé. Köpte helt enkelt det som var billigt i grönsaksdisken. Ovannämnda räcker till fyra personer om du bara äter sallad och kött. Annars räcker det nog åt ett par personer till. 

                                          Lycka går inte att köpa. Kärlek går inte att köpa. Nej, där är vi överens. Men det går att köpa glädje. Eller upprymdhet. Som när jag hittade dessa skor på Bubblerooms rea för 300 kronor. Jag hade kanske valt bort nitarna, om jag fått välja, men dom var så billiga så jag har inga problem med att ställa om fokus och istället tänka; shit, vad snyggt med nitar!

Anna Malmborg, 37 år. Jobbar som biträdande nyhetschef på Corren. Älskar människor, samtal, sol, bad och shopping. Gillar också att läsa, spela strandtennis och dricka Sangria. Kan lugnt softa i en solstol i nio timmar, men när nästa idé dyker upp i huvudet ska den genomföras omgående. Inte sen. Anser att semestern inte miljön för uppfostran av tokiga tonåringar som fått griller i huvudet.  Motto: Låt ungen sitta med iPaden. Ja, hela dagen. Det är lugnt. Lugnast för oss.  Dennis Malmborg, 36 år. Jobbar som arbetsledare på en byggfirma. Älskar att koppla av på dagen men festar gärna till gryningen. Är inte mycket för att socialisera med människor han inte känner, såvida det inte sker i glad samklang över en flaska öl. Kan kasta boll i vattnet en timme i sträck. Bara du kastar hårda bollar till honom. Anser att alla ska uppföra sig och har inga problem med att säga det.  Motto: Städa bort dina hårstrån och servera mig drinkar så finns inga problem i världen.