Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från oktober, 2013

Vem är du, vem är jag?

Enligt vissa är jag klok, rolig och snygg. Men jag genom åren också blivit kallad falsk, manipulativ och ful. Dessa egenskaper har jag inte fått höra öga mot öga, såklart. Nej, det är sådant jag nåtts av genom rykten... Vi har alla sidor som noteras mer eller mindre av vår omgivning. Betraktaren gör sin bedömning efter något denne märkt i mötet med dig. Förhoppningsvis. Det finns ju rötägg som bildar sig en uppfattning på avstånd, baserat på hörsägen. Men vi skiter i rötäggen just nu. Det jag vill prata om är om de uppfattningar vi har om varandra. Vi gör en övning. Tänk på en människa, vem som helst... Beskriv människan tyst i ditt huvud. Blunda en stund. Du kommer snabbt att tänka på yttre attribut. Klara ögon, markerade axlar, välformade ben... men du kommer efter ett tag också att komma att beskriva djupare egenskaper. Både bra och dåliga. För vi kan nog alla enas om att vi besitter sidor av båda slag. Men det som skiljer oss åt är vad vi väljer att göra med informationen.

Den otillräckliga generationen

Jag hör det dagligen. "Jag hinner inte". Ofta i kombination med ett lidande ansiktsuttryck och armrörelser som signalerar uppgivenhet. Skrapar jag på ytan tar historierna om otillräckligheten fart och växer till gigantiska proportioner. Det handlar om utemöbler som ska vinterförvaras, vinterskor ska provas ut till fyrtioelva par fötter, fönster ska putsas fina till jul, föräldramöten, fikastunder med gamla morfar, barnvakteri till grannens, brorsans och polarens barn. Jobbet pockar. Vissa har mer att göra. Förutom det dagliga. Uppgifter med deadline. Sådant som måste göras klart när arbetstiden sen länge uppfyllts. Sagostunden med kidsen byts mot powerpoints och timmarna framför TV:n tillsammans med kärleken ersätts av excel-filer. Mamman ringer och vill ha en timme av din tid. Klart mamman ska ha en timme av ditt liv. Men snart finns inga timmar kvar. Och trots att du hittat vinterkläder till kidsen, gett dom mat, badat dom, borstat deras tänder, pussat dom godnatt på d

Ett bröllop

Så enkelt. Så vackert. Så välordnat. Så kärleksfyllt. Min näst yngsta lillebror gifte sig igår. Och här följer några bilder från dagen.  Min pappa Håkan. Även brudgummens far.  Ulla, min styvmor. Brudgummens mor.  Min faster med man.  Min äldsta lillebror. Daniel. Två år och tio månader yngre än mig.  Daniels dotter. Brorsdottern Tilde.  Min son, William, 14 år.  Min dotter, Thea, elva år. Och så brudparet. Carolina och Eddie.  Brudbuketten. Carolina och Eddie Stigson. 

Ett äktenskap

En liten lintott har blivit stor. En liten lintott har blivit äkta man. En äkta man att äkta sin fru. Ni träffades, fastnade och bestämde er. Att äkta. Jag har gjort samma resa. Den tog längre tid för mig än för er. Ni bestämde er snabbt. En storasyster oroade sig. Men bara en smula. För se, i era ögon ser jag något otvivelaktigt. Ni är redan äkta. En bild säger mer än tusen ord. En blick säger allt.  När vardagens tristess tränger på, se ljuset och möjligheterna. Kaffe på sängen, ord på en lapp, ömma kyssar, vårens första blomma...från mig till dig.  Våga sätta ord på känslor. Tala med varandra. Om varandra. Planera livet tillsammans. Kärleken är energin. Respekten bandet. Kärlek och respekt. Glöm aldrig det.                                             

Håll för munnen och onanera inte

Mina barn har aldrig klättrat på bord, kastat mat eller sagt något elakt till mig. Åtminstone inte mer än en gång. Men de får fisa utan att gå på toaletten (ja, jag har varit med om barn som måste springa på toan innan), gäspa utan att hålla för munnen och äta med bara gaffeln.  Jag har liksom alla andra föräldrar gränsdragningar för mina barn. Men vi är olika. Dina barn har fått en uppfostran. Jag har haft min.  Hur vi gör bottnar kanske i egna erfarenheter eller kunskaper vi skaffat genom att läsa om skimrande exempel i föräldratidningar. Hur vi själva blivit uppfostrade har nog störst betydelse i hur vi agerar mot våra egna arvingar. Vi minns våra föräldrars försök att göra vettiga människor av oss. Vissa metoder var lyckade, andra mindre bra... Innan första barnet anländer känns allt genomtänkt. Vi ska göra si och så. Vi suger åt oss andras erfarenheter som svampar. Vi hänger på föräldrasidor på nätet och har läst all aktuell forskning.  Och sen kommer ungen.  Allt ställs