Enligt vissa är jag klok, rolig och snygg. Men jag genom åren också blivit kallad falsk, manipulativ och ful. Dessa egenskaper har jag inte fått höra öga mot öga, såklart. Nej, det är sådant jag nåtts av genom rykten...
Vi har alla sidor som noteras mer eller mindre av vår omgivning. Betraktaren gör sin bedömning efter något denne märkt i mötet med dig. Förhoppningsvis. Det finns ju rötägg som bildar sig en uppfattning på avstånd, baserat på hörsägen. Men vi skiter i rötäggen just nu. Det jag vill prata om är om de uppfattningar vi har om varandra. Vi gör en övning. Tänk på en människa, vem som helst...
Beskriv människan tyst i ditt huvud. Blunda en stund.
Du kommer snabbt att tänka på yttre attribut. Klara ögon, markerade axlar, välformade ben... men du kommer efter ett tag också att komma att beskriva djupare egenskaper. Både bra och dåliga. För vi kan nog alla enas om att vi besitter sidor av båda slag.
Men det som skiljer oss åt är vad vi väljer att göra med informationen.
Tänk dig in i en annan situation. Du sitter och fikar med en annan människa. Samtalet styrs in på den tredje människan. Den som inte är med. Fundera ett slag. Hur pratar du om trean? Drar du upp dennes bra eller mindre bra sidor? Jag tror uppriktigt att de flesta av er vill prata gott om andra, så det är säkert dessa sidor som dominerar samtalet. Men... Efter de goda orden kommer ofta ett men... Anna är klok, men...
Varför ska vi prata om människor som inte är med överhuvudtaget? Kan vi inte bara nöja oss med att prata om varandra. Med varandra. På så sätt minskar risken att rykten sprids. Rykten som trean förr eller senare nås av. Det kanske är svårt att låta bli att prata om andra, men kan vi inte åtminstone försöka att strunta i "men..."?
Skulle du ha en uppfattning om att jag är manipulativ och du ser det som ett problem? Prata med mig. Jag kanske kan ge dig en annan bild. Skulle du ha en uppfattning om att jag är klok? Säg det till mig. Jag kommer bli glad. Nästa gång får du en komplimang tillbaka. Kan vi inte försöka göra så istället?
/Anna i söndagsmode
Vi har alla sidor som noteras mer eller mindre av vår omgivning. Betraktaren gör sin bedömning efter något denne märkt i mötet med dig. Förhoppningsvis. Det finns ju rötägg som bildar sig en uppfattning på avstånd, baserat på hörsägen. Men vi skiter i rötäggen just nu. Det jag vill prata om är om de uppfattningar vi har om varandra. Vi gör en övning. Tänk på en människa, vem som helst...
Beskriv människan tyst i ditt huvud. Blunda en stund.
Du kommer snabbt att tänka på yttre attribut. Klara ögon, markerade axlar, välformade ben... men du kommer efter ett tag också att komma att beskriva djupare egenskaper. Både bra och dåliga. För vi kan nog alla enas om att vi besitter sidor av båda slag.
Men det som skiljer oss åt är vad vi väljer att göra med informationen.
Tänk dig in i en annan situation. Du sitter och fikar med en annan människa. Samtalet styrs in på den tredje människan. Den som inte är med. Fundera ett slag. Hur pratar du om trean? Drar du upp dennes bra eller mindre bra sidor? Jag tror uppriktigt att de flesta av er vill prata gott om andra, så det är säkert dessa sidor som dominerar samtalet. Men... Efter de goda orden kommer ofta ett men... Anna är klok, men...
Varför ska vi prata om människor som inte är med överhuvudtaget? Kan vi inte bara nöja oss med att prata om varandra. Med varandra. På så sätt minskar risken att rykten sprids. Rykten som trean förr eller senare nås av. Det kanske är svårt att låta bli att prata om andra, men kan vi inte åtminstone försöka att strunta i "men..."?
Skulle du ha en uppfattning om att jag är manipulativ och du ser det som ett problem? Prata med mig. Jag kanske kan ge dig en annan bild. Skulle du ha en uppfattning om att jag är klok? Säg det till mig. Jag kommer bli glad. Nästa gång får du en komplimang tillbaka. Kan vi inte försöka göra så istället?
/Anna i söndagsmode
Det var bra skrivet Anna! Personligen är jag en sådan som inte gärna pratar "skit" om någon utan försöker undgå med att svara att jag inte har någon uppfattning för jag ogillar skitsnack även om min egen person som jag VET att många ägnar sig åt både i och utanför min umgängeskrets. Att prata om en tredje person som inte är med känns löjligt och jag vet också att en del av min vänner gillar drama och intriger medan jag håller mig så långt i från det som det är möjligt. Just därför har jag lätt att säga vad jag tycker om personen utan att skämmas eller vara elak men jag behöver heller inte låtsas. Gillar jag någon så tar jag personen som den är och vill umgås med alla sidor av vännen, bra och mindre bra. Tar den som den är helt enkelt. Ogillar jag någon umgås jag inte med den. Varför ödsla energi på det? Ovänner behöver man ju inte bli, bara inte umgås.
SvaraRaderaKram
Hej Anna!!! Här kommer en hälsning via cyberspace till Dig, du väldigt snygga och kloka kvinna!!!
SvaraRaderaPussar&Kramar ;-)
Hej Anna
SvaraRaderaVisst skulle det vara så i de bästa världar. Men så är det inte. Se bara på hur mycket näthat som finns därute.
Alla som är någon typ av offentlig person har nog råkat få en del av den sleven, även du, av det som du kalla rötägg.
Men du är ju också chef. Du tar säkert beslut som inte gillas av alla och det är nog då du får de där kommentarerna som du gärna vill ha direkt och inte via någon.
Du kommer aldrig vara älskad av alla hur gärna du än vill det och det kommer alltid att pratas om dig både positivt och negativt.
Dina egenskaper har tagit dit du är idag.
Glöm aldrig det.