Anna Björk

Idag uppstod en situation där jag av en person - som egentligen inte känner mig - frågade: "Är du vädur?" Ja, svarade jag. "Det märks", svarade den här personen. Jag blev nyfiken och frågade varför och fick svaret: "Googla". Och det gjorde jag. Sammanfattningsvis är detta väduren: Den som är född i Vädurens tecken är ivrig och energisk. Väduren vill gärna vara först, utmana, besegra och starta nya projekt. Tecknet förknippas med viljestyrka och kämpaglöd. Tålamodet är kanske inte det allra bästa. Väduren är ivrig och spontan, rak och snabb. I relationer och samarbete kan den utåtriktade och frimodiga Väduren ibland upplevas som styrande. Som vän är Väduren ärlig, uppriktig och lojal. En pålitlig person som menar vad hon säger! En frisk fläkt i vardagen. Impulsivitet och rastlöshet hör tecknet till. Väduren behöver omväxling och stimulans för att inte bli uttråkad. Ett energiknippe som med sin entusiasm och kreativitet är duktig på att inspirera andra.

Ovanligt är det. Ovanligt att jag bokar in mig på en resa utan sol och bad. Men det har nu hänt. Jag och barnen åker till London i mars. Besök på Warner Bros studio Tour - the making of Harry Potter, är den stora begivenheten. Sen ska barnen få se det klassiska London.  Vilken ynnest det är att ha möjlighet att ge sina barn upplevelser av det här slaget. Själv var jag som barn glad över en resa till Öland. Åkte på min första utlandsresa som 20-åring. Men det tar jag igen nu.

Fem kilo mindre på tre veckor. Julkilona är borta. Jag tränar 4-5 gånger/vecka. Äter nyttigare men i princip det jag vill. Känner mig stark. Men just nu trött efter gympass. Biceps och rygg fick smaka på tyngderna idag.

Efter lördagens spinningpass. Svinkalla, avskyvärda och ångestfyllda januari. Snart säger vi adjö för den här gången och det är snart dags att hälsa februari välkommen. Värmen och ljuset kommer sakta åter och energin fylls på. Ni vet sen tidigare att min och vinterns relation går lite knackigt. Så vad gör jag då i januarimörkrets kyla? Jo, jag umgås med nära vänner. Träffar nya bekanta som berikar mitt liv. Formulerar framtida drömmar. Kramar barnen. Och tränar som en tok.

Det är inte alla fredagar veckan avslutas med en framtidsdragning av koncernchefen. Jag har fått veta massa kul saker som planeras för 2013. Det var tur att dragningen var intressant för fokuset var väl inte på topp. Det är ju trots allt fredag! Woop woop!

Nu har jag valt och beställt klänningen jag ska bära på festen i februari. Det blev den svarta med volanger. Jag hoppas mina kroppsmått stämmer när jag väl får klänningen. Det vore ju förskräckligt bökigt om den inte skulle passa. Jag tränar ju en hel del nu och julkilona försvinner ett efter ett. Nåväl, det löser sig. Jag får väl beställa en från Nelly i värsta fall. Det är ju inte riktigt samma sak, men men. Tack till er som tyckte till! Nu är det bara att invänta klänningen och festen i februari. 

Jag är förvirrad över det här klänningsvalet. Men nu har jag börjat närma mig och har nu fyra modeller kvar som jag väljer mellan. Jag måste beställa den ikväll eller imorgon bitti. Alla modeller går att få i alla möjliga färger, så det är bara modellerna jag tittar på. Inte själva färgen. Jag lutar åt antingen röd eller svart klänning. Men vilken? Jag gillar det enkla men samtidigt får det inte bli tråkigt. Jag kan ju pimpa till det med hår, smink och smycken också. Puh. Det är inte lätt. De kostar ju en slant liksom... Får jag be om en sista önskan? Tyck till! '

Hej på er gott folk. Måndagen börjar övergå i eftermiddag och jag har suttit på en stol i princip hela dagen. Börjar bli öm i baken. Men bara för att jag sitter ned betyder det inte att jag är sysslolös. Jag har massor att göra. Med datorn som redskap.  Visste ni att det är 42 dagar kvar tills det är ljust klockan 07.00? Det visste inte jag heller, men Titti på Rix var hygglig och berättade det för mig när jag ojade mig på Twitter över mörkret. Och på tal om mörker. Prince of darkness förgyllde min väg till jobbet imorse. 

Som gammal (eh...) nyhetsuppläsare är det lite småknepigt att gå ut osminkad. Inte för att jag tycker det är jobbigt att visa mig utan smink. Nej, det skiter jag i. Men jag känner mig helt enkelt inte klar. Men när jag ska göra mig festfin till kvällen så orkar jag helt enkelt inte göra det två gånger, och då får det bli en osminkad look på dagen. Så här ser jag ut just nu. Vinkelivink från Correns redaktion!

Vissa tar energi, andra ger. Det är som en tömning och påfyllning... vilket skulle kunna låta snuskigt om man har den fallenheten, men det har inte jag. Hon är helt enkelt världens bästa Cornelia.

Från en kompromissvänlig pojke till en snabbväxande, uppnosig tonåring. Han ifrågasätter. Smäller i dörrar. Trycker fram överkroppen i attackställning och höjer rösten. Äldsta ungen fyller snart 14 år och har börjat visa sidor som tidigare inte varit framträdande. I samtal om musik visar han sin långt framgående kunskap i ämnet "nya låtar". Småleende och med himlande ögon förklarar han att jag är sjukt efter med ny musik och att den där låten jag nyss lagt in på min Spotifylista är visset gammal. Han sitter också inne med fakta om pepparkaksgubbar, SD och nationalsånger som är mer detaljerade än vad jag någonsin kunnat veta. Jag lyssnar intresserat och lägger in mina funderingar. Fakta jag i mitt yrke fått fram. Men se det duger inte. Det han läst eller hört är det senaste. Trots att hans mamma jobbar med nyheter.  När polarna är hemma vill han visa upp vilken cool morsa han har genom att få mig att skratta och visa hur "ungdomlig" jag är. Han skojbråkar

Har nu nytt schampo och balsam från Shu Uemura. Har bara testat en inpackning tidigare - och den var sjukt bra. Jag har höga förhoppningar på innehållet i dessa flaskor. Vi får se om de infrias. 

...för mitt nya liv. Ni som följt mig genom åren vet ju att jag alltid börjar ett nytt liv efter nyår. Så även 2013. Motivationen är på topp, målet är satt, viktbloggen är uppdaterad och allt känns pepp. Om det inte vore för taggtråd i halsen och slem i ansiktsgångarna. Förskräckligt dålig tajming. Nåväl. Mitt nya liv följer ni där. Mitt gamla vanliga liv följer ni här.

"Vi i familjen Malmborg får aldrig vinterkräksjukan." Så brukar jag säga till folk när denna vedervärdiga sjukdom kommer på tals. Men så igår, mitt under festlighetena, så blir Thea sjuk. Vi fick åka hem innan tolvslaget och hon har sen dess hinkat en gång i halvtimmen. Klockan sex somnade hon och har sen dess sovit. Det är nog första nyåret utan alkohol sen jag väntade barn. Om man bortser från ett glas bubbel som jag hann jag med tidigare på kvällen. Positivt med detta är att jag trots sömnbrist är pigg och klar i huvudet idag. Nu återstår bara att se hur många som smittats av Thea...