Anna Björk

När jag som 21-åring väntade vårt första barn kändes allt självklart. Att ta hand om små barn hade jag som storasyster till sex bröder erfarenhet av.  De skulle inte äta godis på vardagar. De skulle inte hoppa i soffan. De skulle inte kasta maten på golvet. De skulle vara snälla med kompisarna. De skulle inte vara uppkäftiga. De skulle inte sova i min säng (såvida jag inte behövde vaka över febertoppar). De skulle inte gå upp klockan 5 och räkna med lek. För att undvika ovannämnda finns det en del pedagogiska tricks att ta till.  Jag tänker inte gå in på hur vi gjorde. För det här med barnuppfostran är individuellt och vilket resultat man får beror på många olika faktorer. Men vi har aldrig haft barn som tjatat om godis på vardagarna. Vi har aldrig haft våra barn sovandes i vår säng. Och de är aldrig (nåväl...) uppkäftiga. Barn älskar att få beröm. Och det finns positiva effekter av rutiner. Så mycket kan jag säga. Det fungerade kort och gott väldigt bra när barnen var små

Vi använder GPS i mobilen. Vi delar bilder på våra barns födsel, våra förlovningsringsprydda händer och kistor där våra kära tar sin sista vila. Vi tittar på film, spelar spel, sms:ar och gillar andras inlägg. Vi letar reakläder, bokar taxiresor och betalar räkningar.  Vi filmar, fotar och redigerar våra alster i de bästa fotoapparna. En nysläppt video på Youtube klättrar raketartat på delningslistor. Sen den 25 april har den setts 10, 5 miljoner gånger. Filmen handlar om precis det här. Att vi går med näsan i mobilerna istället för att ta mänsklig kontakt. Det händer ibland att det publiceras sådana här filmer. Det är tacksamt för en filmmakare. För alla känner igen sig och just den här spelar på våra känslor. Alla förfasas över att vi har blivit sådana som filmen påtalar. Och sen... ...så delar vi på Facebook. Och går än en gång emot videons sensmoral. För kära vänner. Vi är fast. Och vi är fast på grund av att det är jävligt praktiskt att boka taxiresan via appen. Det