Anna Björk

För sex år sedan togs beslutet. Efter många års velande var vi redo för en utmaning. En utmaning som kom att bli större än vad många förstod. Jag skulle få ta ett stort ansvar för uppdraget. Det förstod jag. Och det kom att bli sex omtumlande och lärorika år. Men säg det som varar för evigt… I dag arbetar jag sista dagen som chef för 24Corren. Jag har gråtit och svurit. Men oftast skrattat och entusiastiskt lett arbetet. Med stolthet i rösten har jag pratat mig varm om våra duktiga nyhetsuppläsare, vår sportbevakning, kreativa redigeringslösningar och varierande innehåll i sändningarna. Vi har busat med varandra, ställt upp för varandra och säkert irriterat oss på varandra, ibland. En yrkesfamilj med det gemensamma målet att ta hand om vår kanal. Men nu är babyn redo att stå på egna ben som en del av mediehuset Correns nyhetskanaler. Corren.se, 24Corren och Östgöta Correspondenten har från och med i morgon samma stomme. Journalisterna och fotograferna. Alla ska hjälpas åt att leve

Hörrni nu börjar det bli segt med den här februariskiten eller vad säger ni? Idag hade vi i alla fall sol i Linköping. Alltid ett steg i rätt riktning. När jag uttrycker min tristess så brukar alltid någon säga: Carpe Diem, eller likande... men förstå mig rätt. Jag njuter av att leva. Om inte varje minut, så varje timme. Jag har upplevt för mycket för att inte värdera det jag har. Men jag ogillar kylan och mörkret. Det vet ni sen tidigare och jag ska inte tjata om det. Men nu ni. Nu är det snart mars. Då fyller jag år. Solbrillorna har plockats fram. Fåglar in bajsaction. Fåglarnas toalett - också. Folke Filbyter. Tundran utanför mitt hus. När det är klart ser man Domkyrkan i horisonten.

Jag börjar bli lite sugen på tjejfest. Kanske ska styra upp något lagom till min födelsedag? Hoppas  Anna , Cornelia , Mia , Benita , Jessica , Therese , Maria, Helen, Josephine  och många fler är sugna!

Thea är inte längre liten. Hon gör frukost åt mig - med mobilen i näven. Hon är den lilla som börjar bli stor. För några nätter sen drömde jag att jag väntade barn igen. Jag blev tårögd när jag tänkte på att det inte var en sanndröm. (Hey - jag är känslomänniska!) Men... Kommer denna bebislängtan aldrig att försvinna? I perioder tror jag det. Jag känner mig nöjd med att ha ganska stora barn - trots min ringa ålder. Hrm... Men så ibland slår det mig. "Ska jag aldrig mer bära ett barn?" Tanken gör mig sorgsen. Du kanske tycker att jag har en romantiserad bild av bebisar? Nej då. Jag har sex småbröder och två egna barn. Jag vet att det inte alltid är så himla lajbans. Men jag har heller aldrig tyckt det varit jobbigt. Men å andra sidan kanske det har med åldern att göra. Jag är ju äldre nu. Kanske inte lika pigg och alert? Jo då. Jag tror att jag kan vara den piggaste 36-åringen av alla faktiskt. Fast just idag är jag lite trött... ;)

Hur står man ut i kalla, ruggiga februari? Jo, man går på fester. Nytt 40-årskalas i helgen.

Min käre vän och gamle PT Daniell fyllde 40 år och vad passar väl bättre än att bjuda på galafest. Vi tog in på ett hotell i stan med krypavstånd från nattklubben - och tog det lugnt hela eftermiddagen. Vid tretiden började jag sminka mig till tonerna av blandad hårdrock. Hämtades av limousin utanför hotellet, fotades på röda mattan och blev väl omhändertagna av personalen på Platå. Allt som allt en mycket trevlig kväll - som jag avslutade vid midnatt. Hey, är man Askungen så är man. Rund säng. Passar dom som gillar att ligga krökta.  Provligg i sängen. Den var skön. Klackar i silver. Redo för fest i klänning måttbeställd på Jenjenhouse.com. Första glaset. Fyrtielfte glaset. Systrar.  Peter Siepen var poppis. Och ja. Han visade överkroppen. Mystical. Limousingänget.  Partytrick med neonsticka. Tack Daniell och Amanda för en kul kväll!

Go afton gott folk! I denna sekund badar jag i hett vatten. Istället för kaffetermos har jag ett vinglas i handen. Det är dyngkallt i huset och skulle egentligen behöva ägna mig åt tiokamp för att bli varm. Men ingen idrott så långt ögat når. Har inte ens varit på gymmet idag. Så då får vattnet värma denna kvinna. O shit vad varmt det är! Måste snart ge mig upp. Inser att detta är ytterlighetens inlägg. Högt och lågt. Det här var lågt.

Åker till jobbet i gryningen. Tankarna passerar alla kalendrar, sms, mobilspel, sociala kanaler, mejl och Gud vet vad. Inte missat något? Nej. Pling i telefonen. Ett meddelande. Svara vid nästa rödljus. Går igenom morgonens rutiner. Vilka nyhetsinslag ska göras? Vad är bokat, vad ska bokas. Vilka möten? Vad förväntas av mig? Jo, det och det och det och det. I vilken ordning? Jo, jag har nog koll. Parkerar bilen. Ställer den så rakt jag kan. Vill inte få märken på dörrarna av grannar som oaktsamt smäller upp. Kliver in på redaktionen. Hej, hej. Godmorgon. Hänt något under natten? Telefonen ringer. Fina vännen vill prata. Hinner inte. Får ringa upp sen. Går igenom dagen. Vad i tidning? Vilka webbartiklar? TV-inslag? Pling i telefonen. Mitt i en mening vill nästa vän hälsa mig god morgon. Lägger bort luren och fortsätter meningen. Svarar sen... Och dagen fortsätter. Planera. Mötas. Strukturera. Besluta. Pling. Svara. Planera lite till. Sen ut från jobbet. Hämta barn. Skjutsa barn. H

Den där stora festen du vet? Den där när jag ska ha den där klänningen jag beställde från Kina? Den är i helgen som kommer. Hörde att många anlitat sminköser och frisörer för att ordna med allt, och ibland tycker jag det är skönt att slippa göra allt själv. Men jag kan det där själv så jag sparar dom pengarna och lägger på sprit i stället. Ha. Skämtade bara. Typ. Eller? Nu ska jag in till chiefen på ett samtal. Håll i hatten.