Fortsätt till huvudinnehåll

Adjö min baby


För sex år sedan togs beslutet. Efter många års velande var vi redo för en utmaning. En utmaning som kom att bli större än vad många förstod. Jag skulle få ta ett stort ansvar för uppdraget. Det förstod jag. Och det kom att bli sex omtumlande och lärorika år. Men säg det som varar för evigt… I dag arbetar jag sista dagen som chef för 24Corren.

Jag har gråtit och svurit. Men oftast skrattat och entusiastiskt lett arbetet. Med stolthet i rösten har jag pratat mig varm om våra duktiga nyhetsuppläsare, vår sportbevakning, kreativa redigeringslösningar och varierande innehåll i sändningarna. Vi har busat med varandra, ställt upp för varandra och säkert irriterat oss på varandra, ibland. En yrkesfamilj med det gemensamma målet att ta hand om vår kanal.

Men nu är babyn redo att stå på egna ben som en del av mediehuset Correns nyhetskanaler. Corren.se, 24Corren och Östgöta Correspondenten har från och med i morgon samma stomme. Journalisterna och fotograferna. Alla ska hjälpas åt att leverera nyheter till er – oavsett om det är till tidningen eller tv.
Min roll? Biträdande nyhetschef med ansvar för nyhetsplaneringen. Så hjälp mig att komma igång genom att skicka tips till anna.malmborg@corren.se


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...

Utlottning!

Min styvmor Ulla - som har bloggen "Mitt lilla himmelrike" är en riktig pysselkvinna. Igår kom hon hem med dom här scrappade tändsticksaskarna. Eftersom en tändsticksask räcker ett år hemma hos mig så tänkte jag passa på att lotta ut den blåa. Jag drar vinnaren på onsdag. För att vara med i utlottningen vill jag bara att du skriver en kommentar i det här inlägget.

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).