Fortsätt till huvudinnehåll

Fler bebisar?

Thea är inte längre liten. Hon gör frukost åt mig - med mobilen i näven. Hon är den lilla som börjar bli stor. För några nätter sen drömde jag att jag väntade barn igen. Jag blev tårögd när jag tänkte på att det inte var en sanndröm. (Hey - jag är känslomänniska!)

Men... Kommer denna bebislängtan aldrig att försvinna? I perioder tror jag det. Jag känner mig nöjd med att ha ganska stora barn - trots min ringa ålder. Hrm... Men så ibland slår det mig.

"Ska jag aldrig mer bära ett barn?"

Tanken gör mig sorgsen. Du kanske tycker att jag har en romantiserad bild av bebisar? Nej då. Jag har sex småbröder och två egna barn. Jag vet att det inte alltid är så himla lajbans. Men jag har heller aldrig tyckt det varit jobbigt. Men å andra sidan kanske det har med åldern att göra. Jag är ju äldre nu. Kanske inte lika pigg och alert? Jo då. Jag tror att jag kan vara den piggaste 36-åringen av alla faktiskt.

Fast just idag är jag lite trött... ;)


Kommentarer

  1. Jag resonerar som du- jag tyckte helt enkelt inte det var så jobbigt? Men det är verkligen en kommentar jag får heeeela tiden nu, "varför ska ni börja om, nu när era äntligen börjat bli stora?"

    Vaddå nattvak säger jag? Så lite som jag både sovit och legat som tonårsförälder har jag banne mig aldrig gjort innan, så jag kan lika gärna sitta uppe och ammar medan jag väntar på att de stora ska drösa in efter sina nattliga tonårsbegivenheter:-D

    Och du? Det är en klen tröst, jag vet, men du får klämma på min bäbis så mycket du vill. Kram!

    SvaraRadera
  2. Ja tack, vi vill ha flera godingar att pussa å krama. Hit med flera barnbarn!!!!! Kram Ulla

    SvaraRadera
  3. En sanning! Man ångrar aldrig de barn man skaffade, bara dem man aldrig skaffade!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...

Utlottning!

Min styvmor Ulla - som har bloggen "Mitt lilla himmelrike" är en riktig pysselkvinna. Igår kom hon hem med dom här scrappade tändsticksaskarna. Eftersom en tändsticksask räcker ett år hemma hos mig så tänkte jag passa på att lotta ut den blåa. Jag drar vinnaren på onsdag. För att vara med i utlottningen vill jag bara att du skriver en kommentar i det här inlägget.

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).