Fortsätt till huvudinnehåll

Fler bebisar?

Thea är inte längre liten. Hon gör frukost åt mig - med mobilen i näven. Hon är den lilla som börjar bli stor. För några nätter sen drömde jag att jag väntade barn igen. Jag blev tårögd när jag tänkte på att det inte var en sanndröm. (Hey - jag är känslomänniska!)

Men... Kommer denna bebislängtan aldrig att försvinna? I perioder tror jag det. Jag känner mig nöjd med att ha ganska stora barn - trots min ringa ålder. Hrm... Men så ibland slår det mig.

"Ska jag aldrig mer bära ett barn?"

Tanken gör mig sorgsen. Du kanske tycker att jag har en romantiserad bild av bebisar? Nej då. Jag har sex småbröder och två egna barn. Jag vet att det inte alltid är så himla lajbans. Men jag har heller aldrig tyckt det varit jobbigt. Men å andra sidan kanske det har med åldern att göra. Jag är ju äldre nu. Kanske inte lika pigg och alert? Jo då. Jag tror att jag kan vara den piggaste 36-åringen av alla faktiskt.

Fast just idag är jag lite trött... ;)


Kommentarer

  1. Jag resonerar som du- jag tyckte helt enkelt inte det var så jobbigt? Men det är verkligen en kommentar jag får heeeela tiden nu, "varför ska ni börja om, nu när era äntligen börjat bli stora?"

    Vaddå nattvak säger jag? Så lite som jag både sovit och legat som tonårsförälder har jag banne mig aldrig gjort innan, så jag kan lika gärna sitta uppe och ammar medan jag väntar på att de stora ska drösa in efter sina nattliga tonårsbegivenheter:-D

    Och du? Det är en klen tröst, jag vet, men du får klämma på min bäbis så mycket du vill. Kram!

    SvaraRadera
  2. Ja tack, vi vill ha flera godingar att pussa å krama. Hit med flera barnbarn!!!!! Kram Ulla

    SvaraRadera
  3. En sanning! Man ångrar aldrig de barn man skaffade, bara dem man aldrig skaffade!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Balansera tiden på nätet

En sexårig flicka sitter på en gunga. Men hon gungar inte. Hon sitter med näsan i en mobiltelefon. Scenen finns i en film på Facebook som delas flitigt. Filmen går ut på att visa scener ur vardagen där mobilen blir viktigare än det som sker runt omring oss. Jag tyckte det blev en smula överdrivet. Jag är en förespråkare av mobilitet, stora kontaktnät och uppkoppling dygnet runt. Fördelarna överväger nackdelarna. Alla tycker inte så. Fine. Men jag gör det.  Att när som helst kunna se tv-program, läsa nyheter, titta på kompisens semesterbilder, googla efter fakta eller shoppa kläder. Att jag råkar göra det via min mobil, gör det mig till en sämre och mer osocial människa? Har vi inte tittat på tv förr? Bläddrat i postordertidningar? Var vi mer sociala då bara för att vi inte tittade ned i en mobil?  Nej. Det är en snedvriden bild. Vi gör samma saker. Men genom vår mobil. Däremot har det tillkommit något som gör att vi tillbringar allt mer tid i mobilen. De sociala medie...

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...