Anna Björk

"Mamma, vi har inget smör" "Ta lite margarin, Anna" Hade jag tur fanns det margarin. Om jag blundade kunde ett tunt lager hjälpa till att få ned det torra bröd mamma bakat en vecka tidigare. Ett bröd vars mest lyxiga ingrediens var salt.  Om jag led? Inte ett dugg. Vännerna styrde jag om till att mötas hos dom eller på neutral mark. Inte hemma hos mig. Att ha ett kylskåp tomt på mjölk, smör och goda ostar kunde jag leva med. Men att svara på frågor klarade jag inte.  Som tonåring klädde sig en del i märkeskläder. Många bodde hemma. Fick kläderna betalda av föräldrarna. Jag bodde själv. Hade några hundringar varje månad. Jag valde H&M. Om jag led? Inte ett dugg. Men på frågorna om var jag köpt de nya brallorna svarade jag svepande.  Som vuxen tjänar jag bra. Har råd med märkeskläder, smör, fina ostar och vin. Men jag köper ofta kläder på H&M. Och idag svarar jag rakt och ärligt på frågorna; "Var har du köpt den där tröjan?"

Rotfrukter, handstickade sjalar och hembakat bröd. Idag var det dags för årets skördefest på Naturcentrum i Trädgårdsföreningen, Linköping. Skördefesten kallas för Naturcentrums stora händelse för året, och visst är det gemytligt att spatsera på grusgångarna och titta på utställarnas produkter. Äpplen, svamp, ost, blommor, handstickade sjalar, marmelader och rotfrukter fanns till försäljning. Jag lärde mig också något nytt. Visste du att morötter ursprungligen är purpurfärgade? Att ta sig iväg så här en lördag, ha solen i ansiktet och se på skörden av människors och naturens skapande. Det ger mig ro i själen. 

För 18 år sedan klev jag ut från gymnasiet och in på en lokal radiostation i Linköping. "Kan jag inte få jobba här, jag älskar musik". Jo, jag fick. På radiostationen jobbade Fredrik. Han var ett par år äldre. Snygg. Och hans röst var känd. Han var kul i etern och han var kul bakom mikrofonen. Jag skrattade högt åt hans skämt. Men vågade knappt prata med honom.  Han ordnade fester i staden, hängde med kändisar som gästade stationen och var i allmänhet rätt ball. Jag bytte karriär. Började jobba framför kameran istället för bakom mikrofonen. Fredrik och jag stötte på varandra ibland. Oftast på krogen. Ibland på stan. Någon gång på Coops parkering. För varje gång vi sågs vågade jag prata lite mer. Jag hade blivit vuxen. Fredrik äldre. Samma humor. Samma skratt. Jag hörde att radion såldes och han började jobba som reporter på Corren. Jag jobbade på TV4 och behövde en nyhetsuppläsare. "Varför inte fråga radiorösten Kliman, han måste ju funka framför kameran o

Solen värmde våra kroppar. Veden värmde poolen. Skratten värmde våra själar. Vi träffades på nätet. Några av oss var bekanta innan. Andra var helt nya. Gänget har nu träffats för andra gången. Vi gästade Bella i Fjällbacka. Och här gott folk får ni ett axplock av de bilder som togs av min kamera. Susan. Förskolelärare. Nokiaägare. Pratglad. Fredrik. Bankman. Spinninginstruktör. Godhjärtad.   Bella. Fotograf. Spökrädd. Älskvärd. Joakim. Säljare. Träningsfantast. Omtänksam. Peter. Ljudtekniker. Norgeresenär. Humoristisk. Terése. Cafékvinna. Målvakt. Dansant.  Jeanette. Kommunanställd. Friskisinstruktör. Sprallig.  Jag.

Jag vaknar mellan fem och sex varje morgon, oavsett jobb eller ledighet. Lägger mig på rygg. Hoppas på att somna om. Det är ju inte ok att vakna då liksom. Men jag ger upp snabbt. Kikar piggt upp i luften. Tänker "GODMORGON, för mig själv". Tittar ut genom fönstret. Bra väder. Dåligt väder. Ja, det finns dåligt väder. Eller vänta förresten. Jag skulle ju inte tänka så längre... Jag ändrar mig. Det finns inga dåliga väder.  Tittar på mannen bredvid mig. Undrar hur han kan sova så hårt när den nya dagen formligen kickar mig ur sängen.  Tar upp mobilen och checkar läget. Säger hej och godmorgon till allehanda människor. Går på toa. Fortsätter hälsa och peppa morgontrötta människor med min skrivna skönsång "Godmorgon, godmorgon hör fåglar sjunga glatt, godmorgon, godmorgon i köööör". Alla uppskattar det. Jo, det är sant. Spolar. Går tillbaka in i sovrummet. Jo, han sover lika hårt. Drar på mina mysshorts och t-shirt. Funderar på vilka kul grejer jag ska hitta på un

Ack du oinvigda. Du vet inte vilken vänskap du går miste om. Du vet inte vilka godhjärtade människor som under dygnets alla timmar finns där för dig. Dom finns nära. Inte alltid geografiskt. Men i tanken.  De finns i Värmland, Uddevalla, Stockholm, Linköping...  Jag har hittat dom bästa. Dom bästa för mig. Vi är likadana. Vi konstaterade det en varm julidag hemma hos mig i Kaga. Det är därför det är just vi. Vi gillar varandra.  Några av oss träffas nu igen. På västkusten. Kräftor, kalla bad, vin och vänner. Syskonen från Twitter, nu ses vi igen! DJ grillar.               Twitterparet nr 1. Peter och Terése.                 Jea_Aberg, MSvelander, PerThelaus och JoakimHager.                  Värdinnan i Kaga. Njuter och asgarvar.                 

                   Höstluften virvlar fram på slätten. Träden börjar ge upp hoppet om årets gröna växtlighet. De släpper snart taget och sluter sig för att spara energi. Till nästa vår.  Precis som många människor. Kryper in i vinteride. Tänder ljus, virar halsdukar om frusna halsar. Ser ut på den vilande naturen. Skriver Facebook-inlägg om kylan och drömmer om värme. Jag är likadan. Men när jag står där och ser ut på den frusna jorden ska jag tänka. Vilken ynnest att få se naturens skiftningar. Jag lever. Och får uppleva mirakel.  "Just open your eyes and see that life is beautiful".  Och just den textraden har jag permanent fått ritad på min kropp. Av Studio S i Linköping. Här är låtlänken till Sixx: A.M.:s låt "Life is beautiful" som hyser textraden jag valt att sätta på min rygg.