Kollegor kommer och går

För 18 år sedan klev jag ut från gymnasiet och in på en lokal radiostation i Linköping. "Kan jag inte få jobba här, jag älskar musik". Jo, jag fick. På radiostationen jobbade Fredrik. Han var ett par år äldre. Snygg. Och hans röst var känd. Han var kul i etern och han var kul bakom mikrofonen. Jag skrattade högt åt hans skämt. Men vågade knappt prata med honom.

Han ordnade fester i staden, hängde med kändisar som gästade stationen och var i allmänhet rätt ball.

Jag bytte karriär. Började jobba framför kameran istället för bakom mikrofonen. Fredrik och jag stötte på varandra ibland. Oftast på krogen. Ibland på stan. Någon gång på Coops parkering. För varje gång vi sågs vågade jag prata lite mer. Jag hade blivit vuxen. Fredrik äldre. Samma humor. Samma skratt.

Jag hörde att radion såldes och han började jobba som reporter på Corren. Jag jobbade på TV4 och behövde en nyhetsuppläsare. "Varför inte fråga radiorösten Kliman, han måste ju funka framför kameran också." Han fick jobbet. Men jag slutade. Och började jobba på Corren. Som han precis lämnat.

Efter ett år på Corren skulle jag anställa folk till TV-kanalen i mediehuset. "Varför inte kolla om Kliman vill komma hit." Han fick jobbet. I fem år har vi jobbat ihop. Vi har pratat hundratals timmar. Vi har diskuterat jobb, skrattat och delat hemligheter...

Och nu slutar han. Han drar. Han blir presstalesman för Polisen i Östergötland. Han är glad. Därför är jag glad. Men jag kommer sakna honom. Men vi är inte över. Kollegor kommer och går, men Fredrik som vän består.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit. Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor. Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler. Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...

Läs mer

Utlottning!

Min styvmor Ulla - som har bloggen "Mitt lilla himmelrike" är en riktig pysselkvinna. Igår kom hon hem med dom här scrappade tändsticksaskarna. Eftersom en tändsticksask räcker ett år hemma hos mig så tänkte jag passa på att lotta ut den blåa. Jag drar vinnaren på onsdag. För att vara med i utlottningen vill jag bara att du skriver en kommentar i det här inlägget.

Läs mer

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna. Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid. De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).

Läs mer

Anna Björk

Leta i den här bloggen