Fortsätt till huvudinnehåll

Kollegor kommer och går

För 18 år sedan klev jag ut från gymnasiet och in på en lokal radiostation i Linköping. "Kan jag inte få jobba här, jag älskar musik". Jo, jag fick. På radiostationen jobbade Fredrik. Han var ett par år äldre. Snygg. Och hans röst var känd. Han var kul i etern och han var kul bakom mikrofonen. Jag skrattade högt åt hans skämt. Men vågade knappt prata med honom. 
Han ordnade fester i staden, hängde med kändisar som gästade stationen och var i allmänhet rätt ball.



Jag bytte karriär. Började jobba framför kameran istället för bakom mikrofonen. Fredrik och jag stötte på varandra ibland. Oftast på krogen. Ibland på stan. Någon gång på Coops parkering. För varje gång vi sågs vågade jag prata lite mer. Jag hade blivit vuxen. Fredrik äldre. Samma humor. Samma skratt.

Jag hörde att radion såldes och han började jobba som reporter på Corren. Jag jobbade på TV4 och behövde en nyhetsuppläsare. "Varför inte fråga radiorösten Kliman, han måste ju funka framför kameran också." Han fick jobbet. Men jag slutade. Och började jobba på Corren. Som han precis lämnat. 
Efter ett år på Corren skulle jag anställa folk till TV-kanalen i mediehuset. "Varför inte kolla om Kliman vill komma hit." Han fick jobbet. I fem år har vi jobbat ihop. Vi har pratat hundratals timmar. Vi har diskuterat jobb, skrattat och delat hemligheter...

Och nu slutar han. Han drar. Han blir presstalesman för Polisen i Östergötland. Han är glad. Därför är jag glad. Men jag kommer sakna honom. Men vi är inte över. Kollegor kommer och går, men Fredrik som vän består. 



Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vita tänder jag kommer få! Lika vita som Alis tänker jag. Men inte lika vita som Ross i Vänner. Ni kommer självklart få se före- och efterbilder. Men det bli
Skicka en kommentar
Läs mer

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).
6 kommentarer
Läs mer

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara. I dagarna två har jag vistats på det här slottet... Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet. Här sägs det spöka.                                                                   Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det... Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet.
Skicka en kommentar
Läs mer