Jag har en vän som heter Kent. Han fyller snart 45 år. I helgen när vi sågs förklarade han skillnaden mellan att vara 25 och 45 år. Tryggheten. Att skita i vad alla andra tycker. Att gå sin egen väg. Att inte känna sig tvingad att passa in i mallen.
Och det ska gudarna, den här mannen rör sig inte inom några ramar. Han gör precis vad som faller honom in. Han är också gammal nog att aldrig döma andra människor. Vet att det alltid finns två sidor av myntet och att man aldrig tar ställning utan att kika på båda sidorna först. Och en sådan egenskap förtjänar respekt gott folk.
Men just den egenskapen sitter inte i åldern. Den sitter i erfarenheten. Och den kan komma till dig som 20-åring. Eller så kommer den aldrig. I Kents fall har den funnits där i åtminstone tio år. För det är så länge som jag känt honom. Hoppas det blir tio år till. Fast han börjar å andra sidan bli till åren...
Vad fin du är min lilla vän. Men gamla?? Vad fick du det ifrån? Kram
SvaraRadera