Fortsätt till huvudinnehåll

How you doin´?

På rygg i soffan. I min lägenhet i Stockholm. Ensam. Har varit ute på en joggingtur nere vid vattnet. Fått choklad av kollegan. Fick beröm av en annan. Pratat med några vänner. Är lycklig. Men... Saknar mina barn. Saknar det vanliga. Saknar mina gamla vänner.

Just ikväll är jag i fas 2. En del förstår vad jag menar. För er som inte gör det:

Fas 1: Livet leker. Jobbar dygnet runt. Älskar allt. Svävar på moln.
Fas 2: Depp. Det var svårare än jag trodde. Hur ska allt klaffa?
Fas 3: Jo då, jag är på gång igen. Nu fattar jag. Eller...?
Fas 4: Allt är stabilt. Jag är på banan. Nu gasar vi!

Lägg till bildtext
Etiketter:

Kommentarer

  1. Ann-Sofie26 maj 2015 kl. 21:57

    Du kommer komma igenom denna fasen utan några men :)

    Jag tror man går igenom alla faser gång på gång, men man får det att funka och tror det är bra att vara i fas 2 också även om det är mindre roligt men det stärker.

    Nu ska jag sluta svamla :)

    Kram

    SvaraRadera
  2. Peter30 maj 2015 kl. 19:36

    Du lever din dröm eller.....
    Man gör sina val. Att leva ut sin dröm brukar kosta.
    Om det är värt det? Ja det får du skriva i dina memoarer när du har distans till det hela :)
    Alla går igenom det här någon gång.
    Ta hand om dig. Träna och må bra.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...
Skicka en kommentar
Läs mer

Balansera tiden på nätet

En sexårig flicka sitter på en gunga. Men hon gungar inte. Hon sitter med näsan i en mobiltelefon. Scenen finns i en film på Facebook som delas flitigt. Filmen går ut på att visa scener ur vardagen där mobilen blir viktigare än det som sker runt omring oss. Jag tyckte det blev en smula överdrivet. Jag är en förespråkare av mobilitet, stora kontaktnät och uppkoppling dygnet runt. Fördelarna överväger nackdelarna. Alla tycker inte så. Fine. Men jag gör det.  Att när som helst kunna se tv-program, läsa nyheter, titta på kompisens semesterbilder, googla efter fakta eller shoppa kläder. Att jag råkar göra det via min mobil, gör det mig till en sämre och mer osocial människa? Har vi inte tittat på tv förr? Bläddrat i postordertidningar? Var vi mer sociala då bara för att vi inte tittade ned i en mobil?  Nej. Det är en snedvriden bild. Vi gör samma saker. Men genom vår mobil. Däremot har det tillkommit något som gör att vi tillbringar allt mer tid i mobilen. De sociala medie...
2 kommentarer
Läs mer

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...
En kommentar
Läs mer