Fortsätt till huvudinnehåll

Vandra ut på en Trolltunga

Drömmar. Visioner. Utmaningar. Ni vet det där vi ska göra för att känna oss levande. Uppleva lycka. En del gör upp listor. Analogt, digitalt eller mentalt. Jag samlar drömmarna i huvudet. Lagrar dem mentalt. Lägger dem i små hjärnrum. Låter dem komma fram i ljuset ibland. För att bearbetas. Knådas lite. Var sak har sin tid.
Och nu börjar det bli tid för den här drömmen. Den som min västkustvän Bella planterade hos mig. Den slog rot i sitt hjärnrum och knopparna går att skönja. I sommar blommar drömmen. För då ska jag göra det här. Vandra till Trolltunga i Norge.
Från Linköping, tänker ni? Är ni tokiga, säger jag. Nej, från en plats något närmare, tänker jag. Vem är på?


Tokiga vandrare som riskerar livet för att ta en bra bild.

Magi.

Kommentarer

  1. Aldrig i livet skulle jag gå ut på det där :)

    SvaraRadera
  2. Ha ha jag känner igen mig i din tanke.
    Jag hade en önskan om att gå upp till Kebnekaise och frågade Nina om hon ville följa med. Det ville hon men det kom en Emelie i vägen. Kanske en annan gång. Minns bergen i Österrike som var så härliga att vandra i. Att gå uppför för att äta lunch och sedan gå ner igen på natursköna stigar. Härligt. Lycka till

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vita tänder jag kommer få! Lika vita som Alis tänker jag. Men inte lika vita som Ross i Vänner. Ni kommer självklart få se före- och efterbilder. Men det bli

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara. I dagarna två har jag vistats på det här slottet... Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet. Här sägs det spöka.                                                                   Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det... Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet.