Fortsätt till huvudinnehåll

Jag börjar vänja mig

Klockan är 06.30 när jag öppnar den tunga porten och kliver ut i morgonluften. Stockholm börjar vakna till liv. Caféer brygger kaffe på trottoaren och bjuder kunderna en värmande filt att lägga över benen medan de sörplar varm dryck. Det är fortfarande vinter. Fodret i mina skinnhandskar börjar noppra sig efter en hel vinters användning. Jag passerar de små stolarna vid det morgonöppna caféet. Nickar mot mannen som jag möter varje morgon. Vi ler mot varandra. Nästan som om vi känner varandra. Fast vi aldrig bytt ett ord. Bakom mig hörs skyndsamma steg. Någon är sen till en lovad tid. Personen småspringer och försvinner runt hörnet. 
Vid Ica står en lastbil parkerad. Varor lämnas och hämtas. Snabba ord byts innan bilen rullar vidare mot fler butiker. 

Klockan 07.00 kliver jag in på redaktionen som aldrig sover. Nyheter flödar i tusentals. Var, när och hur? Läsa, titta, bedöma, värdera, utvärdera, besluta, guida, uppdatera, publicera. 
Klockan 17.30 kliver jag ut i Stockholmsluften igen. Tågen passerar under mina fötter. Asfalten mullrar. Jag tränger mig genom folkmassorna. Passerar glittriga Casinot. Krockar med damerna som trillar ut från teatern. Trampar nästan på madrassen i gathörnet. Den som är tiggarens. Säger förlåt. Sorry. Ställer mig i klungan av människor i väntan på grön gubbe. Klungan rör sig och jag hänger med. Som en organism i förändring tar vi oss till andra sidan och skingras där åt olika håll. Jag fortsätter genom parken. Möter ett par i armkrok. De pekar på något och skrattar i samförstånd. Min mobil plingar till. En kär hälsning väcker saknad och en plötslig känsla av ensamhet. 

Torsgatan tycks oändlig. Vinden friskar i. Lätt snöfall lägger sig på min kappa. Husen som kantar gatan sträcker sig upp mot himlen. I rummen rör sig människor. Alla med egna liv. Tänker på boken där huvudpersonen beskjuts på just Torsgatan. Funderar över författarens bild. Var det kanske just här händelsen utspelade sig i dennes huvud. 
Cyklister passerar en efter en. Reflexvästarna blinkar till. Löpare i tajta kläder springer upp i Vasaparken. Eller ned mot vattnet. Det är mörkt, men det spelar ingen roll. Restaurangerna vid markplan är inbjudande. Leende människor, levande ljus, värme. Jag trycker ned händerna i fickorna och fortsätter framåt.

Klockan 18.00 öppnar jag porten till huset. Sjunker ned i soffan. Sätter mobilen på ljudlös. Äter lite glass. Ännu en jobbdag är över. Jag börjar vänja mig vid storstadens puls. Längtar till ljusa sommarkvällar. Då äter jag glass i parken. Springer vid vattnet. Vinar med vänner. Snart är sommaren här. Snart...


Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...
Skicka en kommentar
Läs mer

Balansera tiden på nätet

En sexårig flicka sitter på en gunga. Men hon gungar inte. Hon sitter med näsan i en mobiltelefon. Scenen finns i en film på Facebook som delas flitigt. Filmen går ut på att visa scener ur vardagen där mobilen blir viktigare än det som sker runt omring oss. Jag tyckte det blev en smula överdrivet. Jag är en förespråkare av mobilitet, stora kontaktnät och uppkoppling dygnet runt. Fördelarna överväger nackdelarna. Alla tycker inte så. Fine. Men jag gör det.  Att när som helst kunna se tv-program, läsa nyheter, titta på kompisens semesterbilder, googla efter fakta eller shoppa kläder. Att jag råkar göra det via min mobil, gör det mig till en sämre och mer osocial människa? Har vi inte tittat på tv förr? Bläddrat i postordertidningar? Var vi mer sociala då bara för att vi inte tittade ned i en mobil?  Nej. Det är en snedvriden bild. Vi gör samma saker. Men genom vår mobil. Däremot har det tillkommit något som gör att vi tillbringar allt mer tid i mobilen. De sociala medie...
2 kommentarer
Läs mer

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...
En kommentar
Läs mer