Klockan är 06.30 när jag öppnar den tunga porten och kliver ut i morgonluften. Stockholm börjar vakna till liv. Caféer brygger kaffe på trottoaren och bjuder kunderna en värmande filt att lägga över benen medan de sörplar varm dryck. Det är fortfarande vinter. Fodret i mina skinnhandskar börjar noppra sig efter en hel vinters användning. Jag passerar de små stolarna vid det morgonöppna caféet. Nickar mot mannen som jag möter varje morgon. Vi ler mot varandra. Nästan som om vi känner varandra. Fast vi aldrig bytt ett ord. Bakom mig hörs skyndsamma steg. Någon är sen till en lovad tid. Personen småspringer och försvinner runt hörnet.
Vid Ica står en lastbil parkerad. Varor lämnas och hämtas. Snabba ord byts innan bilen rullar vidare mot fler butiker.
Klockan 07.00 kliver jag in på redaktionen som aldrig sover. Nyheter flödar i tusentals. Var, när och hur? Läsa, titta, bedöma, värdera, utvärdera, besluta, guida, uppdatera, publicera.
Klockan 17.30 kliver jag ut i Stockholmsluften igen. Tågen passerar under mina fötter. Asfalten mullrar. Jag tränger mig genom folkmassorna. Passerar glittriga Casinot. Krockar med damerna som trillar ut från teatern. Trampar nästan på madrassen i gathörnet. Den som är tiggarens. Säger förlåt. Sorry. Ställer mig i klungan av människor i väntan på grön gubbe. Klungan rör sig och jag hänger med. Som en organism i förändring tar vi oss till andra sidan och skingras där åt olika håll. Jag fortsätter genom parken. Möter ett par i armkrok. De pekar på något och skrattar i samförstånd. Min mobil plingar till. En kär hälsning väcker saknad och en plötslig känsla av ensamhet.
Torsgatan tycks oändlig. Vinden friskar i. Lätt snöfall lägger sig på min kappa. Husen som kantar gatan sträcker sig upp mot himlen. I rummen rör sig människor. Alla med egna liv. Tänker på boken där huvudpersonen beskjuts på just Torsgatan. Funderar över författarens bild. Var det kanske just här händelsen utspelade sig i dennes huvud.
Cyklister passerar en efter en. Reflexvästarna blinkar till. Löpare i tajta kläder springer upp i Vasaparken. Eller ned mot vattnet. Det är mörkt, men det spelar ingen roll. Restaurangerna vid markplan är inbjudande. Leende människor, levande ljus, värme. Jag trycker ned händerna i fickorna och fortsätter framåt.
Klockan 18.00 öppnar jag porten till huset. Sjunker ned i soffan. Sätter mobilen på ljudlös. Äter lite glass. Ännu en jobbdag är över. Jag börjar vänja mig vid storstadens puls. Längtar till ljusa sommarkvällar. Då äter jag glass i parken. Springer vid vattnet. Vinar med vänner. Snart är sommaren här. Snart...
Kommentarer
Skicka en kommentar