Fortsätt till huvudinnehåll

Höga temperaturer, bara ben

Den här veckan kommer vårtemperaturerna till oss. Över 15 grader kan vi vänta oss flera av veckans dagar. Kanske smyger temperaturen upp mot 20 grader. Om prognoserna håller. Men tror ni vi kommer få se några bara ben och sandaler? Nej, jag tror inte det. För vi lite knäppa. 
När det är midsommarafton och 15 grader skuttar vi runt stången i våra spetsklänningar och skor med öppna tår, men när vi har den värmen på våren så sticker vi försiktigt ut näsan genom dörren och känner på luften först. Som om vi inte riktigt vågar lita på att det är sant. Efter ett halvårs vinter (ja, det är så jag upplever det) smyger vi oss ut och letar upp en solvarm vägg att luta oss mot. Sakta bekantar vi oss med solen igen. Tittar upp på den lite med förebrående blick och tänker "vart har du hållit hus, jäkla sol". Men vi är förlåtande och det dröjer inte många dagar förrän Mr sol har charmat av oss brallorna igen. Men det dröjer några dagar till. Först måste vi tina upp. 



Kommentarer

  1. Ja du, var är den utlovade solen idag? Trodde att det skulle bli fint och varmt idag jag men just nu öser regnet ner utanför fönstret.

    Halvårsvinter, det har det väl varit iår? Inte för att jag klagar men det ska bli skönt med lite värme och sol nu.
    Såg på väderprognosen att det var uppemot 20 grader i London till helgen. Passar ju ypperligt eftersom vi åker dit. ;)
    Hoppas bara värmen kommer hit med, vi förtjänar den nu tycker jag!

    Ha en härlig dag!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Ja, än får vi gå med strumpor och skor :)
    Men snart såå.....

    SvaraRadera
  3. Välkomna på bloppis i min blogg, massa fina grejer till grymma priser!! :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Optimist, javisst!

Jag är en gul person. En motivator. Bor i övre högra hörnet. Ni som gått ledarskapsutbildningar, gjort IDI-profiler eller andra personlighetstester vet vad det handlar om. Som ledare är jag inspirerande. Positiv till förändring. Glädje som drivkraft. Som mamma är jag kärleksfull men bestämd. Sprallig och intresserad. Som vän är jag omtänksam. Ärlig och bidrar med kunskap. Och så finns det naturligtvis en hel hoper negativa egenskaper inom den kategori människa jag mallats in i. De negativa sidorna vaknar ofta när jag möter min motpol. Min motpol heter processor. I mina ögon en skeptiker. En som ifrågasätter. En som säger nej före ja. Ett neggo helt enkelt. Som den gula motivatorn jag är kan jag visa hänsyn. Lyssnar ett tag. Vill gärna komma överens. Även med motpolen. Och det går så länge vi har tålamod med varandra. För det är precis lika svårt för motpolen. Jag upplevs som överentusiastisk och ogenomtänkt i dennes ögon. I mina ledarskapsutbildningar har jag ...