Anna Björk

Sitter på ett café. Lyssnar på ett samtal bredvid. Två unga tjejer pratar om en tredje tjej. Den tredje är tydligen taskig mot sin pojkvän. Hon är ingen trevlig person alls. Hon är osympatisk och elak. Nyanserna i samtalet är inte många. Den tredje är svart. Jag vill avbryta tjejerna. Fråga dem om orsaken till den tredjes svärta. Om det finns omständigheter de inte känner till. Jag vill be dem fundera över sina egna sidor. Om de hade uppskattat liknande samtal om dem. Med det är så vi människor fungerar. Använder andras tillkortakommanden för att sudda våra egna misstag. De två tjejerna är unga. De har mycket kvar att lära. De kommer samla på sig erfarenheter som med åren dämpar deras lust att döma andra. Vad vet vi egentligen om en människas innersta? Om orsakerna till en handling? Ingenting. Absolut ingenting. Och någon gång i livet är vi alltid den tredje personen. Den svarta. Den det pratas om. Igår var det min dotter. Jag bad henne berätta hur det kändes. Hon var besviken.

Kräftskivan var lyckad. Kul upplägg. Kul människor. Kul hattar. Så kul att det här inlägget aldrig kom upp igår. Så därför avslutar vi "En bild i timmen" idag istället.                                                         

Ljumma vindar, varma strålar. Funderar på kvällens klädval medan jag försöker behålla den spanska brännan en liten stund till.  Klänning blir det. Svart eller blå. Vit är opraktisk på kräftskiva. 

Hemma från gymmet. Lite skakig. I ben, bröst och lats. 45 minuter. Det räcker.  Det här är min träningsväska. En adidas designad av Stella McCartney. Mängder med fack att stoppa schampo, träningskort, flaska etc. Och så är den helt mjuk, så den går att tränga in i även de minsta omklädningsskåp.  Jag packar alltid om träningsväskan när jag kommer hem. På så sätt är jag alltid redo. Rutiner är A och O. 

Bröst. Lats. Ett snabbpass på gymmet hinner man alltid med. 

Kungskrabba, havskräftor och vanliga kräftor bör kompletteras med färska baguetter och aioli.  Fläskfilé och potatissallad till de som inte äter skaldjur. Eller sumpdjur, asätare, havskryp som vissa kallar havets läckerheter. 

Som musikansvarig lägger jag nu sista handen vid kvällens spellista. En salig blandning. Klicka på länken och lägg in dina partyfavoriter eller sno listan om du vill.  http://open.spotify.com/user/annadrott/playlist/67Wdi4tsz3wCHpcE06dBy0

Ett styvt reklamblad sprayades svart, målades med rött glitterlim och pyntades med röda kräftor. Presentband i svart och rött nitades fast baktill och kommer hänga ned över håret. Lite hovdams-hatt över det hela. 

Ikväll är det dags för den årliga kräftskivan som arrangeras av vännerna Helen och Kent. Så här spexade jag framför kameran förra året. Eller om det var året innan det.  I år ska vi spexa ytterligare. Vi ska ha med oss en egentillverkad kräfthatt. Jag är klar med min. Den får ni se senare idag. 

Inläggen på bloggen har inte längre så mycket vardag över sig. Tack, säger en del. Trist, säger andra. Variation kan vara receptet. Så idag publicerar jag en bild i timmen (EBiT) med korta texter. Min lördag i augusti.  Jag kommer göra inläggen med mobilen och då hamnar bilderna lite snett. Ni får stå ut med det.  Första bilden är tagen alldeles nyss.  Dricker kaffe och ser ut över fälten. Silon arbetar med ett lågt brummande. En traktor är på väg med ett nytt lass säd. Fåglar kvittrar. Daggen i gräset dunstar sakta. 

Fixa sig för krogen. Ta en selfie. Dra ned på stranden. Ta en selfie. Gå ut på promenad. Ta en selfie. Sån har jag varit. Och jag har stått för det. Att publicera selfies är en egoboost. Mängder med likes och kommentarer. Och det lyfte mig. För en liten stund. Varje gång siktade jag på ännu fler likes. För det bor en liten tävlingsmänniska i mig. Och allt det här är helt ok. Men när jag gick in och tittade på mitt Insta-flöde så ser jag samma selfies. Om och om igen. Jag kände mig patetisk. Och om sanningen ska fram så är egoboosten som publicerade selfie-bilder ger inget jag behöver för att må bra. Jag vet att jag ser ok ut ändå. Så hädanefter kommer bilder tagna snett uppifrån på mitt ansikte vara betydligt färre än tidigare. PS: Bilder tagna av någon annan räknas inte som selfies va? Klassisk selfie.