Fortsätt till huvudinnehåll

No more selfies

Fixa sig för krogen. Ta en selfie. Dra ned på stranden. Ta en selfie. Gå ut på promenad. Ta en selfie. Sån har jag varit. Och jag har stått för det. Att publicera selfies är en egoboost. Mängder med likes och kommentarer. Och det lyfte mig. För en liten stund. Varje gång siktade jag på ännu fler likes. För det bor en liten tävlingsmänniska i mig. Och allt det här är helt ok.

Men när jag gick in och tittade på mitt Insta-flöde så ser jag samma selfies. Om och om igen. Jag kände mig patetisk. Och om sanningen ska fram så är egoboosten som publicerade selfie-bilder ger inget jag behöver för att må bra. Jag vet att jag ser ok ut ändå. Så hädanefter kommer bilder tagna snett uppifrån på mitt ansikte vara betydligt färre än tidigare.

PS: Bilder tagna av någon annan räknas inte som selfies va?


Klassisk selfie.
                                              
Etiketter:

Kommentarer

  1. Unknown5 augusti 2014 kl. 15:44

    Jo en selfie är en bild man tagit själv annars ingen selfie. En del nötter kallar bilder där andra tar bilderna för selfie, men det är ju ett porträtt och inget annat.

    Nu till din bild som givetvis är en klasissk selfie, den är en vacker bild, du har ett fint leende och sug i blicken. Väldigt fin selfie. ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bloggträff!

Nu vill jag träffa er som läser min blogg! Jag vill att så många som möjligt följer med på en bloggträff här i Linköping som jag och Cornelia ordnar tillsammans. Datum: Fre 31/8 2012 Tid: ca 18.00 Plats: Linköping (detaljer kommer senare) Aktivitet: Vi äter och dricker gott tillsammans! Är du sugen? Anmäl ditt intresse genom att skriva en kommentar i det här inlägget eller mejla: anna.malmborg76@gmail.com Så här såg det ut när jag ordnade bloggträff sist!
24 kommentarer
Läs mer

76 kg

Det är förskräckligt. Hur 17 gick det så här? Jo, med godsaker, vin och för lite träning. Nu är det naturligtvis ett par kilo vätska, men hallå... Jag är besviken på mig själv. Jag är som en missbrukare. När jag väl unnar mig så kan jag inte sluta. Det går aldrig att äta med måtta. När jag svullat i mig en godispåse kan jag sen öppna en påse ostbågar och toppa det med lite coca cola. Nej, det här går inte. Jag gav mig ut på en långpromenad. Dryga milen knallade jag. Det är ju trots allt träningen som jag måste komma igång med ordentligt igen. När jag hade en PT så kunde jag inte smita. Nu när jag kör själv är det lätt att boka av passet om något annat lockar. Och det går inte bara att småfjösa med någon timme här och där. Det måste bli rutin på skiten igen. Då, och bara då kan jag unna mig godsaker. Varje dag kommer jag bokföra min vikt här på bloggen. Jag vet att det finns motståndare till att väga sig varje dag. Men jag måste ha koll på hur kroppen svarar. Jag kommer också mäta b
22 kommentarer
Läs mer

Dag 1 av 50

73 kg (startvikt) I morse vägde jag mig. Det var inte roligt. Inte roligt alls. Hur i hela världen lyckas jag gå upp fem kg under jul- och nyår!? Jag vägde 73 kg! Nu vet jag att mycket är vätska. Som vanligt. Jag lägger lätt på mig vätska när jag äter kolhydrater och dricker rött. Idag är det 50 dagar kvar till Thailand. Då ska jag ha gått ned till 68 igen. Minst. Varje dag lägger jag ut vikten här. Så som jag gjorde back in the days. Hur ska jag lyckas? Genom att dra ned på kolhydraterna och ta bort sockret så mycket det går. Om jag är manisk? Nej. Allt ska ske på ett sunt vis. Ingen hets. Jag är nöjd med mitt liv , men jag gillar inte att vara svullen och känna mig trött. Energi - here i come!
16 kommentarer
Läs mer