Mobilen ligger bredvid mig. Ljudet är avstängt, men notiserna ploppar upp i en aldrig sinande ström. Instagram, Facebook, Twitter, bortglömda mobilspel som pockar på min uppmärksamhet, klädkedjor som lockar till köp, schemalagda möten som påminner mig och så är det någon som vill snacka på Messenger.
På jobbet hör jag en reporter tipsa någon om att söka politikern på Twitter i brist på mejlsvar. "På Twitter får man alltid svar...". Samma sak gäller mig. Jag är tillgänglig alla dagar i veckan. Hela året. Dygnet runt. Även på nätterna glor jag i luren. Ett svar eller kommentar som kräver mitt svar får sitt svar. Mitt i natten.
För dessa sociala medier bidrar till umgänge när det passar oss. Oavsett tidpunkt på dygnet. När man som jag har tusentals nätvänner så kan ni ana hur många notiser jag får på ett dygn. Det är säkert likadant för många av er.
Adderar vi dessutom notiser från alla möjliga appar och sidor vi reggat oss på så drunknar vi snart i notiser. De tjänar pengar på oss. På våra besök. Eller våra köp. Klart de vill ha oss där så ofta som möjligt.
Jag älskar umgänget på nätet, men stressas av notiserna som lockar mig att släppa det jag har framför mig och istället knappa in kodlåset och stilla min nyfikenhet. Så nu ger jag notiserna fingret. Har bockat ur varenda en i mobilens inställningar. Alla är borta.
Och min telefon ekar tom. I alla fall på ytan. På djupet pågår allt ändå, men jag väljer själv när jag vill dyka ned i de sociala strömmarna. Väljer när jag ska vara tillgänglig. Är jag inte sugen stannar jag på land. Och möter där mina medmänniskors blickar istället för en röd liten notisplupp.
På jobbet hör jag en reporter tipsa någon om att söka politikern på Twitter i brist på mejlsvar. "På Twitter får man alltid svar...". Samma sak gäller mig. Jag är tillgänglig alla dagar i veckan. Hela året. Dygnet runt. Även på nätterna glor jag i luren. Ett svar eller kommentar som kräver mitt svar får sitt svar. Mitt i natten.
För dessa sociala medier bidrar till umgänge när det passar oss. Oavsett tidpunkt på dygnet. När man som jag har tusentals nätvänner så kan ni ana hur många notiser jag får på ett dygn. Det är säkert likadant för många av er.
Adderar vi dessutom notiser från alla möjliga appar och sidor vi reggat oss på så drunknar vi snart i notiser. De tjänar pengar på oss. På våra besök. Eller våra köp. Klart de vill ha oss där så ofta som möjligt.
Jag älskar umgänget på nätet, men stressas av notiserna som lockar mig att släppa det jag har framför mig och istället knappa in kodlåset och stilla min nyfikenhet. Så nu ger jag notiserna fingret. Har bockat ur varenda en i mobilens inställningar. Alla är borta.
Och min telefon ekar tom. I alla fall på ytan. På djupet pågår allt ändå, men jag väljer själv när jag vill dyka ned i de sociala strömmarna. Väljer när jag ska vara tillgänglig. Är jag inte sugen stannar jag på land. Och möter där mina medmänniskors blickar istället för en röd liten notisplupp.
Det är nog rätt väg att gå när det elektroniska tar över. För mig är nog ändå jobbmobilen det som stör mest så den stängde jag av ljudet på om jag inte stänger av hela mackapären.
SvaraRaderaMin privata vill jag gärna ha notiser på främst Instagram och twitter. Facebookchatten kan däremot gå mig på nerverna ibland så den har jag avstängd i perioder. Det är iaf väldigt skönt att ha tysta perioder.
Äntligen Anna ����
SvaraRaderaDet var längesedan jag slog av pushnotiserna. Mycket bättre att se när man vill. Antar att det är svårare när man jobbar med nyheter och framförallt snacket går.
SvaraRaderaNjut av lugnet.