Jag ville bli prinsessa. Att Kungen kom och berättade att jag var saknad. Att jag skulle läras upp till tronen. Klokheten tog ned de himlavirvlande drömmarna till jordskorpan. Nej, någon prinsessa skulle jag aldrig bli. Det förstod jag. Men jag skulle bli bäst. Bäst på allt jag ansåg viktigt. Jag skulle klara mig själv. Och bli ännu klokare. Jag valde att jobba med journalistik.
Varje möte skulle bygga kunskapsbanken större. Alla levnadsöden skulle beaktas. Jag mötte familjer i flykt undan dödshot. Barn som sett familjer lemlästas. Sett skräck. Jag har träffat människor i väntan på sjukdomens konsekvenser. Män och kvinnor som kämpat mot myndigheter. Träffat myndigheter som tampas med personalbrist. Kriminella som inte längre vill. Men som inget annat kan. Framgångsrika entreprenörer. Och de som misslyckats. Som med skattmasen i hasorna skyndar in i gränden för att slicka skammens sår. Skam över att inte ha lyckats. Jag har träffat paret som älskat på ålderns höst. Som fick ett par lyckliga år tillsammans. Innan han gick bort. Tjejen som våldtogs. Som rös vid tanken av fysisk kontakt. Jag pratade med kvinnan som sålde sex på nätterna. Som på morgonen tog barnet i handen och följde till skolan. Politikern som grät när kollegan mördats. Som veckan efter festade loss.
Svart är inte endast svärta. Vitt är aldrig bara vitt. Å ena sidan. Å andra sidan...
Ju fler öden jag lärt av, desto lättare är det att glädjas och känna ett lugn i det jag har och har åstadkommit. Mina barn. Mitt hus. Min bil (som för övrigt är sjukt snygg). Mitt jobb. Mina vänner. Familjen. Jag är trygg och stolt över det jag är och gör. Jag blev inte prinsessa. Jag blev Drottning över mitt eget liv.
Varje möte skulle bygga kunskapsbanken större. Alla levnadsöden skulle beaktas. Jag mötte familjer i flykt undan dödshot. Barn som sett familjer lemlästas. Sett skräck. Jag har träffat människor i väntan på sjukdomens konsekvenser. Män och kvinnor som kämpat mot myndigheter. Träffat myndigheter som tampas med personalbrist. Kriminella som inte längre vill. Men som inget annat kan. Framgångsrika entreprenörer. Och de som misslyckats. Som med skattmasen i hasorna skyndar in i gränden för att slicka skammens sår. Skam över att inte ha lyckats. Jag har träffat paret som älskat på ålderns höst. Som fick ett par lyckliga år tillsammans. Innan han gick bort. Tjejen som våldtogs. Som rös vid tanken av fysisk kontakt. Jag pratade med kvinnan som sålde sex på nätterna. Som på morgonen tog barnet i handen och följde till skolan. Politikern som grät när kollegan mördats. Som veckan efter festade loss.
Svart är inte endast svärta. Vitt är aldrig bara vitt. Å ena sidan. Å andra sidan...
Ju fler öden jag lärt av, desto lättare är det att glädjas och känna ett lugn i det jag har och har åstadkommit. Mina barn. Mitt hus. Min bil (som för övrigt är sjukt snygg). Mitt jobb. Mina vänner. Familjen. Jag är trygg och stolt över det jag är och gör. Jag blev inte prinsessa. Jag blev Drottning över mitt eget liv.
Kommentarer
Skicka en kommentar