Fortsätt till huvudinnehåll

Jag kommer tillbaka

Vaknar av att morgonsolens tidiga strålar träffar mitt ansikte. Sätter fötterna på det svala stengolvet och smyger bort till balkongdörrarna. Knäpper upp låset och drar dörrarna åt sidan och kliver ut på balkongen. Nere på gården arbetar poolskötaren. Drar långsamt sin håv genom det klara vattnet. På gräset bredvid kvittrar en fågel. På andra sidan gården sitter en spansk familj och äter tidig frukost.

Jag går tillbaka in i lägenheten. Sätter på mig träningskläder. Snörar på mig löparskorna. Drar på mig kepsen och fäster lurarna i öronen. Smyger ut från lägenheten och möter den spanska morgonen.

Öppnar gårdsgrinden och drar ett djupt andetag. Framför mig ligger havet. Längst ned i backen. Jag joggar sakta mot det stora blå. Möter nattklubbande människor som dröjt sig kvar på stranden efter stängning. Festskorna är avslitna och fötterna svalkas i vattnet. Jag joggar förbi. Får en uppmuntrande applåd. Jag gör tummen upp.

Strandpromenaden är morgonens mötesplats. En äldre herre med baguetter under armen lyfter på hatten när jag joggar förbi. Den brunbrända kvinnan rastar sin hund. Jeansklädda arbetare drar tunga vagnar över stranden. Barerna på stranden får påfyllning av drycker. Joggar förbi doften av nybryggt kaffe som serverats ett älskande par.

Jag springer förbi kön till churrosvagnen och vidare bort mot piren. Vinkar åt kioskägaren som varje morgon ställer ut stolar för kunder att sitta på. Solen stiger sakta över havet. Värmen håller solen i handen och temperaturen på den digitala termometern på promenadens sista restaurang visar 27 grader.

På piren stannar jag. Tittar ut över havet. Ödmjuk inför det stora. Lycklig att få leva och uppleva andra platser.

I sommar kommer jag tillbaka. Till mitt Spanien.




Livet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Balansera tiden på nätet

En sexårig flicka sitter på en gunga. Men hon gungar inte. Hon sitter med näsan i en mobiltelefon. Scenen finns i en film på Facebook som delas flitigt. Filmen går ut på att visa scener ur vardagen där mobilen blir viktigare än det som sker runt omring oss. Jag tyckte det blev en smula överdrivet. Jag är en förespråkare av mobilitet, stora kontaktnät och uppkoppling dygnet runt. Fördelarna överväger nackdelarna. Alla tycker inte så. Fine. Men jag gör det.  Att när som helst kunna se tv-program, läsa nyheter, titta på kompisens semesterbilder, googla efter fakta eller shoppa kläder. Att jag råkar göra det via min mobil, gör det mig till en sämre och mer osocial människa? Har vi inte tittat på tv förr? Bläddrat i postordertidningar? Var vi mer sociala då bara för att vi inte tittade ned i en mobil?  Nej. Det är en snedvriden bild. Vi gör samma saker. Men genom vår mobil. Däremot har det tillkommit något som gör att vi tillbringar allt mer tid i mobilen. De sociala medie...

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...