Fortsätt till huvudinnehåll

När allt upphör

Vi hade precis ätit upp kräftorna när telefonen ringde. När det gick upp för mig vad som hände krympte synfältet. Allt runt omkring upphörde att existera. Det enda viktiga var att rädda mitt barn. Mitt stora barn. Sparkarna i magen 16 år tidigare, första mötet, hans hand i min, våra skogspromenader, våra lekakull-lekar, våra skratt, skämten...

Jag vakade vid hans sida. Skulle gjort allt för att rädda honom. Föra honom i trygghet. Med döden i ryggen skulle jag också satt mig på en överfull båt, krupit under taggtråd med gränsvakter i hälarna, burit honom på ryggen tills jag själv stupat.

I mitt fall räckte det med att jag lämnade över hans liv i händerna på kunnig vårdpersonal och han är nu på bättringsvägen. Mina tankar går till alla föräldrar världen över som också gör allt för att rädda livet på sina barn men som saknar hjälpande händer.

Att se sitt barn skjutas, våldtas, svälta eller torteras... Skulle du bo kvar? Eller skulle du fly? Gode Gud, låt kärleken vinna.


                                

Kommentarer

  1. Allt för barnen!
    Fy vad läskigt, hoppas William kryar på sig snabbt! Vilken mardröm!

    SvaraRadera
  2. Känner samma! Det FÅR inte hända barnen något....
    Krya på sonen.
    Kram J

    SvaraRadera
  3. Skönt att han mår bättre! Var i närheten då det hände och tröstade hans chockade kompisar efteråt.. Sonen var en av de tre som ringde ambulans och hjälpte honom tills den kom! Ta hand om er❤️

    SvaraRadera
  4. Sänder en massa kärlek och styrka <3

    SvaraRadera
  5. Herregud kvinna... hur mycket ska hända dig i år...
    Har varit inne här och undrat hur du har det med tanke på tidigare inlägg, och även försökt kommentera (utan resultat)... även om vi inte träffats har vi "tyvärr" en del gemensamt just nu... till skillnad från dig har jag dock har jag lagt bloggandet på is - no more "Mitt i Spenaten" för tillfället...
    Det finns inget viktigare än barnen, de är allt, punkt slut
    Hoppas allt löser sig.. Kram
    // Helena m. 4
    (mittispenaten.blogspot.com)

    SvaraRadera
  6. Skickar kramar till dig och de dina i cyberspace!!!! Kärlek!!!!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bloggträff!

Nu vill jag träffa er som läser min blogg! Jag vill att så många som möjligt följer med på en bloggträff här i Linköping som jag och Cornelia ordnar tillsammans. Datum: Fre 31/8 2012 Tid: ca 18.00 Plats: Linköping (detaljer kommer senare) Aktivitet: Vi äter och dricker gott tillsammans! Är du sugen? Anmäl ditt intresse genom att skriva en kommentar i det här inlägget eller mejla: anna.malmborg76@gmail.com Så här såg det ut när jag ordnade bloggträff sist!

Dag 1 av 50

73 kg (startvikt) I morse vägde jag mig. Det var inte roligt. Inte roligt alls. Hur i hela världen lyckas jag gå upp fem kg under jul- och nyår!? Jag vägde 73 kg! Nu vet jag att mycket är vätska. Som vanligt. Jag lägger lätt på mig vätska när jag äter kolhydrater och dricker rött. Idag är det 50 dagar kvar till Thailand. Då ska jag ha gått ned till 68 igen. Minst. Varje dag lägger jag ut vikten här. Så som jag gjorde back in the days. Hur ska jag lyckas? Genom att dra ned på kolhydraterna och ta bort sockret så mycket det går. Om jag är manisk? Nej. Allt ska ske på ett sunt vis. Ingen hets. Jag är nöjd med mitt liv , men jag gillar inte att vara svullen och känna mig trött. Energi - here i come!

Utlottning!

Min styvmor Ulla - som har bloggen "Mitt lilla himmelrike" är en riktig pysselkvinna. Igår kom hon hem med dom här scrappade tändsticksaskarna. Eftersom en tändsticksask räcker ett år hemma hos mig så tänkte jag passa på att lotta ut den blåa. Jag drar vinnaren på onsdag. För att vara med i utlottningen vill jag bara att du skriver en kommentar i det här inlägget.