Fortsätt till huvudinnehåll

När orden inte räcker till

Irritationen låg som ett täcke över oss i bilen på väg hem. Jag hade hämtat barnen från skolorna. De var trötta. Väl hemma splittrades vi åt olika håll. Den ena in på sitt rum. Den andra ut i köket för att rota i kylskåpet. Själv satte jag mig i fåtöljen och öppnade Facebook. Det flödade av Lajkat-klipp och delade artiklar. Det är den typen av inlägg jag oftast stannar vid och därför väljer Facebook att också låta mig se dessa uppdateringar lite oftare än andra inlägg. Men det fanns ett inlägg som skiljde sig från mängden. Många av mina vänner hade kommenterat. Inlägget innehöll en bild på en gammal vän. Hon låg på en sjukhussäng. Hon för en kamp mot cancer. Jag såg länge på bilden och funderade på vad jag skulle skriva. Jag ville skriva. Jag ville bidra med styrka. Eller ett leende. Men mina ord kändes meningslösa. Orden stannade på tangentbordet. Jag knappade fram ett hjärta. Men raderade. Det kändes för enkelt.

Det har gått ett par veckor och jag har inte kunnat sluta tänka på inlägget. Det rörde mig djupt. Fick mig att växla ned mina egna problem till minimala partiklar i jämförelse med vad du går igenom. Och även om hjärt-emojin missbrukas av många, så är det just hjärtat som säger mest. Det säger mer än tusen ord.

<3



Etiketter:

Kommentarer

  1. Unknown15 december 2015 kl. 23:11

    Vackert och det jag lärt mig är att just de orden - att man inte vet vad man ska skriva. Och lämna ett hjärta, en kram eller att man tänker på hen. Det räcker. Du är där.

    SvaraRadera
  2. Helena m. 416 december 2015 kl. 11:16

    Har fått ett par hjärtan själv de senaste dagarna på FB,
    (dock inte pga. sjukdom tack&lov...)
    Och de hjälper,
    Värmer
    Gör att vännerna känns närmre,
    och ensamheten (och tårarna) inte lika påtaglig...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...
Skicka en kommentar
Läs mer

Vikthets och bröllop

Ni som följt mig ett tag vet att jag inför det här bröllopet jobbat som en tok med att gå ned i vikt. Vissa perioder har det gått riktigt bra, för att i nästa stund balla ur fullständigt. Som ni förstår har ju alla i min närhet fått dras med mig och mina idéer. Mina kollegor inte minst. Så på bröllopet visade dom filmen - "En dag i Annas liv". Jag tänkte visa vissa delar av den här.  Några scener är av det slag att det inte passar sig för ett offentligt forum. Men ni kommer förstå grejen. I slutet av filmen får ni också se en del av vigseln. Vill bara poängtera att det är mitt skratt ni hör genom filmen. Jag lurade att tro att det skulle användas till ett tv-program. Icke. Det var till den här filmen. Håll till godo. 
18 kommentarer
Läs mer

Hon vandrade vidare

En varm sommardag stod du på verandan med armarna utsträckta i ett välkomnande. Du kramade mig hårt och bad mig vinka hej då till mamma. Du la handen på min axel och ledde in mig i köket där köttgrytan puttrade på spisen.  När vi ätit åkte vi ut med båten. Salta skärgårdsdofter. Du satt i fören och log. Min flytväst var för stor och luktade illa, men att få slippa var inte ett alternativ för dig.  Näten lades i och vi tog oss tillbaka till bryggan. Din trygga hand och hjälpte mig upp på fast mark. På knastrande grusvägar gick vi tillbaka till huset. Jag stannade i trädgården. Drog upp en morot som jag sköljde i trädgårdsslangen på sidan av huset. Knaprande gick jag vidare och tittade på sommartavlan.  Insekter som surrar, dofter av svensk sommar, kor som råmar på avstånd, solen på väg ned. När kvällen kommer samlas vi vid TV:n. Jag sitter i ditt knä och du övar bokstaven "r" med mig. Jag försöker. Och misslyckas. Och försöker igen. Du visar tålmodigt vägen och ...
11 kommentarer
Läs mer