Livet 2.0

I 17 år levde vi tillsammans. I 17 år växte vi upp tillsammans. Vi stapplade in i vuxenlivet. Tog körkort, köpte bil, födde barn, köpte hus, pluggade, födde ett barn till, bytte jobb, sålde hus, köpte större hus, uppfostrade, skrattade, sårade, sårades, älskade, förlät. När vi gick skilda vägar var ensamheten en tid till eftertanke. En tid att dra slutsatser och lärdomar om mig själv. Identifiera mina goda och sämre sidor. Egenskaper som i grunden är goda kan växla till det motsatta för min omgivning. Självständig, men kan uppfattas som undflyende. Godhjärtad, så länge det förtjänas. Humoristisk, kanske snudd på barnslig. Kunnig, men kan verka allvetande. Pratglad, kan döda andras ord. Lyssnande, så länge du kan hålla mig intresserad. Social, om det tillför något.
Förr visste jag inte vem jag var. Det vet jag idag. Kan balansera mina egenskaper för omgivningens skull. Utan att ge avkall på den jag är.
Med den vetskapen gick jag in i en ny relation. Med en man som är som jag. Imorse vaknade jag tidigt. Betraktade hans rofyllda ansikte. Tänkte på våra drömmar, våra barn, att vara en del av deras liv, glädjas och oroas, tänkte på våra resor, sådana vi gjort och sådana vi planerar, och våra vänner.
Vi går in i livet 2.0. Tvåsamhet är roligare än ensamhet. Jag är trygg. Om världen skälver så står jag pall. På lördag får jag symbolen för vårt framtida liv tillsammans. En ny ring på mitt finger. Lyckoruset finner inga gränser. Med oss vid altaret finns våra barn och bland våra gäster finns mina barns far, hans kärlek och deras lille son. Livet 2.0 börjar bra!