Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag lajkar varje b
Nya inlägg

Livet 2.0

I 17 år levde vi tillsammans. I 17 år växte vi upp tillsammans. Vi stapplade in i vuxenlivet. Tog körkort, köpte bil, födde barn, köpte hus, pluggade, födde ett barn till, bytte jobb, sålde hus, köpte större hus, uppfostrade, skrattade, sårade, sårades, älskade, förlät. När vi gick skilda vägar var ensamheten en tid till eftertanke. En tid att dra slutsatser och lärdomar om mig själv. Identifiera mina goda och sämre sidor. Egenskaper som i grunden är goda kan växla till det motsatta för min omgivning. Självständig, men kan uppfattas som undflyende. Godhjärtad, så länge det förtjänas. Humoristisk, kanske snudd på barnslig. Kunnig, men kan verka allvetande. Pratglad, kan döda andras ord. Lyssnande, så länge du kan hålla mig intresserad. Social, om det tillför något. Förr visste jag inte vem jag var. Det vet jag idag. Kan balansera mina egenskaper för omgivningens skull. Utan att ge avkall på den jag är. Med den vetskapen gick jag in i en ny relation. Med en man som är som jag. Imors

Simma i Vansbro

Jag hade inga förväntningar på hur Vansbro skulle gå. En del tycker det är tufft medan andra hävdar att det är den enklaste delen i en klassiker. Vi skulle simma 500 meter medströms och 1 000 meter motströms. Alltså halv-simmet. Vattentemperaturen låg och pendlade mellan 16-17 grader. Väl i vattnet tänkte jag inte ens på kylan. Jag brydde mig heller inte om djupet, gäddor eller strömmar. Omgivningarna är vackra. Människorna på strandkanterna hejar. Vattnet kändes snällt mot kroppen och jag simmade i mål på ca 50 minuter. Mina tips till er som ska simma för första gången: Simma med våtdräkt någon eller några gånger innan. Det är annorlunda mot att simma utan.  Köp inte för mycket prylar. Jag köpte neoprenstrumpor och handskar - som jag inte alls behövde pga 17 grader i vattnet. Jag hade också köpt näsklämma och simglasögon - som jag inte heller använde. Jag simmar ju bröstsim och fick inga problem med stänk eller kallsupar.  Parkera gärna i närheten av målgången - och gå til

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).

Halvvasan som nybörjare

Jag har aldrig åkt längdskidor. Inte förrän den här säsongen. Målet var att staka mig runt sträckan gånger tre innan loppet. Det är ju rådet man får när man ska åka motionslopp. Halvvasan är 4, 5 mil och jag konstaterade att jag egentligen skulle behöva ha 15 mil i benen innan jag ställer mig i startfållan. Jag har fått goda råd längs vägen. Henrik och Linda fanns där och rådde mig till fokuserad träning. Kollegor, vänner och bekanta som gjort samma lopp kom med goda råd kring utrustning och klädval. Mina teamkamrater har peppat mig i vår Facebook-grupp och på de träningspass vi fått till gemensamt. Jag har vinglat fram i spåren. Stillastående ramlat när glidvallan tagit bra. Ramlat i nedförsbackar. Fått blodsmak i munnen i uppförsbackarna. Kämpat med rädslan att kasta mig ut i en nedförsbacke som slutar i en sväng. Att proffsigt skatea med ena skidan i en kurva för att enkelt svänga är skitsvårt och inget jag hanterar. Inte på långa vägar.  Några 15 mil har jag inte fått till men

Min nya vy

Sorlet från fikarummet på våningen nedanför når upp till kontoret där jag sitter. Glada röster, skratt och porslinsskrammel från det lilla pentryt.  Jag vänder blicken mot fönstret och ser Mjärdevi Science Park torna upp sig bakom de vinterkala träden. Snart kan jag lägga den första veckan på mitt nya jobb till handlingarna. Jag är samordnare för studentwebben på LiU.  Första dagen vandrade jag runt på universitetsområdet. Jag fick lära om Terra, Origo och tipsades om de bästa lunchrestaurangerna. Jag gick höra om sköna studentaktiviteter, om Campusbussen som forslar studenter och personal mellan Linköping och Norrköping, nya webben som snart lanseras och hämtade ut mitt LiU-kort. Jag hejade på grabbar vid bilpoolen, samtalade med kvinnor på tryckeriet och stötte på mängder av studenter.  En del är klädda i sina dräkter. De flesta i vanliga kläder. De är här för att bli någon. För att bygga sin kunskapsbank och förbereda sig för yrkeslivet.  Jag har redan gjort många år inom

Kärlek i Paris

Nya tider väntar. Rensar min dator. Tittar på sommarens bilder. Hittar den här bilden och stannar upp. Vi står högst upp i Eiffeltornet men det är inte det som får mig att hejda mig. Nej, det är uttrycken i våra ansikten. För ett par år sedan gav vi oss ut i ett känslokrig. Vi höll varandra i händerna och strävade framåt. Vi föll ihop men reste oss. I somras reste vi tillsammans i nybildade familjer och uttrycken ni ser i våra ansikten är lycka. Vi klarade oss. Tillsammans är vi starka.