Fortsätt till huvudinnehåll

Svullet fingerkött

Vigselringarna svämmas över av svullet fingerkött. Det är tecknet på att jag måste fokusera lite igen. Eller egentligen räcker inte "lite" fokus. Det är allt eller inget. Jo, jag vet. All träning är bra träning. En promenad är bättre än inget. Jalla, jalla. Men det funkar inte om man vill ha synliga resultat. Målet är inte bara att bli smal som en sticka. Jag vill ha synliga muskler. Och då gott folk måste man styrketräna.

Man måste maxa flera gånger i veckan, vilket jag har svårt att få tid och ork till. Så varför har jag då satt upp ett mål som jag uppenbart har svårt att nå? Ingen aning. För varje månad som går blir jag mer och mer uppgiven. Och det tar längre och längre tid för mig att "komma igång" igen.

Jag tror uppriktigt att antingen måste jag ha en lifetime PT eller skaffa ett jobb på ett gym för att jag ska regelbundet ska få till träning som ger mig den där fasta, muskliga kroppen som jag faktiskt skulle vilja ha. Eller så får jag helt enkelt sätta upp ett annat mål. 

Idag är det i alla fall dags för arméträning igen. Det lär ju ge en fastare kropp än den jag började med i alla fall. Och det är ju en början.



Kommentarer

  1. Tisdag och torsdag lunch i Pigallen. 20 min Cross Fit. Har du nåt bra skäl att skippa?
    //Kicki

    SvaraRadera
  2. Men lilla gumman, vi älskar dej precis som du är. Stressa inte ihjäl dej i det militära// kram Ulla

    SvaraRadera
  3. Hitta en styrketräningsform (eller träningsform rent allmänt) som du tycker är rolig! Även om mål om muskler kan motivera en till viss grad, är det rolig träning som gör att man fastnar på riktigt. :-)

    Kram M

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...

Utlottning!

Min styvmor Ulla - som har bloggen "Mitt lilla himmelrike" är en riktig pysselkvinna. Igår kom hon hem med dom här scrappade tändsticksaskarna. Eftersom en tändsticksask räcker ett år hemma hos mig så tänkte jag passa på att lotta ut den blåa. Jag drar vinnaren på onsdag. För att vara med i utlottningen vill jag bara att du skriver en kommentar i det här inlägget.

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).