Bild tagen idag. Thea envisas med att sitta i mitt knä. |
När barnen väl är kläckta ställer man direkt högre krav på varandra. Helt plötsligt förväntas man välja bort sin egentid till förmån för familjen. För när man får barn så är familjelivet helt plötsligt det viktigaste på den här jorden. Man ska hålla ihop. Gå på alla BVC-möten, alla luciafiranden, alla föräldramöten - ihop. Jag generaliserar, jag vet. Men många är så här. Vi var nog inte riktigt så hårda. Men åt det hållet. Definitivt.
När nu barnen äntrar tonåren så tror jag vi nått kulmen av hur mycket tid en familjs aktiviteter får ta. Nu är det inte bara ett utvecklingssamtal som ska tajmas in. Nu har barnen ett par tre aktiviteter styck. Det är runt 6 tillfällen per vecka som det ska skjutsas fram och tillbaka. Dessutom pluggar Wille inne i stan och vi bor på landet dit bussarna går extremt sällan. Ja, jag vet att vi får skylla oss själva som bosatt oss såhär. Men faktum kvarstår. Sen ska jag och Dennis också kunna hitta på något var och en för sig någon dag/kväll i veckan. Ett träningspass eller möte med vänner. Sen vill vi ju gärna hitta på något som familj också. Och som par utan barn.
Men som jag skrev, jag tror vi pikar nu. Det kan bara bli bättre nu. Jag ser ljuset.
Ja jag längtar jättemycket efter att slippa lämna och hämta på dagis. Tänk vad skönt att slippa stressa och hetsa! Vi har inte kommit dit ni är en. Vi har bara två aktiviteter per vecka. Så här blir det värre innan det blir bättre igen antar jag.
SvaraRadera