Fortsätt till huvudinnehåll

Skiter i vågen

"Imorgon har jag inget bokat, då kan jag köra två pass..."

"Om jag gör lite hemmaövningar så räcker det"

"Jag får inte plats med dataväskan OCH träningsväskan i träningsskåpet"


Att hitta undanflykter för att slippa träna har jag hållit på med i alla tider. Jag har analyserat varför och har funnit svaret. Jag har tyckt det varit skönt att träna. Men först efteråt. Träning har varit ett nödvändigt ont. En resa på väg mot lägre siffror på vågen.

Felet har varit målsättningen. Jag har stirrat på vågen. Vilken jävla tabbe. Daniell, min PT, sa alltid åt mig att inte väga mig mer än max en gång i veckan. Ha! Det sket jag i. Vägde mig två gånger om dagen. Minst.

Den ondskefulla vågen som varje morgon stirrade med sina digitala ögon på mig. Hade jag gått ned några hekto sprudlade jag hela dagen. Men lika ofta visade vågen plus och då var hela dagen förstörd. Jag överdriver inte. Du kan ju föreställa dig hur ambivalent jag måste upplevts. Som en jäkla pms-kärring.

Den här gången har jag bara ställt mig på vågen två gånger. 1 januari och 31 januari. Minus två kg. Under mina dietperioder kunde jag gå ned det på ett dygn. Jag överdriver inte nu heller. Med rätt vätskedrivande medel och några timmar i gymmet.

Den här gången tränar jag för att få en vältränad kropp. Jag har äntligen förstått vad Daniell menade med att vågen inte är viktig och bara en enda gång har tankarna som jag skrev överst varit nära att hindra mig från att träna. Men då röt mitt nya jag i åt mitt gamla jag. "Va fan Anna, skärp dig! Du gillar ju det här."

Ja, jag gillar att träna. Det är kanske inte lika roligt som många andra saker. Men när musklerna brinner de sista upprepningarna ser jag målet där i horisonten. Jag blir starkare, dag för dag. Jag skiter i vågen.



Jag på gymmet idag. Triceps och bröst på agendan.
                                    
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...
En kommentar
Läs mer

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...
Skicka en kommentar
Läs mer

Optimist, javisst!

Jag är en gul person. En motivator. Bor i övre högra hörnet. Ni som gått ledarskapsutbildningar, gjort IDI-profiler eller andra personlighetstester vet vad det handlar om. Som ledare är jag inspirerande. Positiv till förändring. Glädje som drivkraft. Som mamma är jag kärleksfull men bestämd. Sprallig och intresserad. Som vän är jag omtänksam. Ärlig och bidrar med kunskap. Och så finns det naturligtvis en hel hoper negativa egenskaper inom den kategori människa jag mallats in i. De negativa sidorna vaknar ofta när jag möter min motpol. Min motpol heter processor. I mina ögon en skeptiker. En som ifrågasätter. En som säger nej före ja. Ett neggo helt enkelt. Som den gula motivatorn jag är kan jag visa hänsyn. Lyssnar ett tag. Vill gärna komma överens. Även med motpolen. Och det går så länge vi har tålamod med varandra. För det är precis lika svårt för motpolen. Jag upplevs som överentusiastisk och ogenomtänkt i dennes ögon. I mina ledarskapsutbildningar har jag ...
Skicka en kommentar
Läs mer