"Det är aldrig barnens fel att ett par skiljer sig".
Har ni hört den? Låt aldrig barnen ta skulden. Och det är helt riktigt. Det är aldrig barnens fel. Inte som individer. Däremot kan föräldraskapet nöta sönder ett förhållande.
Det är när barnen kommer in i våra liv som vi vuxna sätts på prov. När vi vakat över febersjuka småttingar, burit ut hysteriska sexåringar från matbutiken efter att först tvingat på ungen vinterkläder i dagistamburen eller i timmar försökt få barnet att förstå matteläxan...utan att lyckas. Det är då våra värsta sidor blottas. När energin är slut.
Förhoppningsvis behåller vi humöret och pedagogiken mot de små. Och det är fan inte lätt alla gånger.
Men när vi sagt god natt till änglarna. Kliver ut från det mörka barnrummet och blickar ut mot kaoset efter matlagning, legolekar på hallgolvet och klädhögar på vägen mot badrummet...Ja, ni känner igen känslan. Ditt humör vacklar.
Där och då finns ingen annan utväg än kärlek. Lämna väsande pikar, avsmalnande ögon och anklagelser om att den andre inte räcker till. Att den andre inte hjälpt till. Inte diskat. Inte plockat undan. Inte pratat med barnen. Inte utdelat komplimanger på flera dagar. Inget förhållande överlever det.
När du måste tanka energi. Då gör du det genom omtanke. Kramar. Kyssar. Kärlek i soffan. Skratt. Energin tar er igenom de stormiga åren med barn. För jo. Barn kräver allt av dig. Och din partner ska vara din energistation. Inte en parasit som suger den sista kraften ur dig.
Ok, det var dagens levnadslektion. Imorgon ska jag lära er något annat bra. :)
Har ni hört den? Låt aldrig barnen ta skulden. Och det är helt riktigt. Det är aldrig barnens fel. Inte som individer. Däremot kan föräldraskapet nöta sönder ett förhållande.
Det är när barnen kommer in i våra liv som vi vuxna sätts på prov. När vi vakat över febersjuka småttingar, burit ut hysteriska sexåringar från matbutiken efter att först tvingat på ungen vinterkläder i dagistamburen eller i timmar försökt få barnet att förstå matteläxan...utan att lyckas. Det är då våra värsta sidor blottas. När energin är slut.
Förhoppningsvis behåller vi humöret och pedagogiken mot de små. Och det är fan inte lätt alla gånger.
Men när vi sagt god natt till änglarna. Kliver ut från det mörka barnrummet och blickar ut mot kaoset efter matlagning, legolekar på hallgolvet och klädhögar på vägen mot badrummet...Ja, ni känner igen känslan. Ditt humör vacklar.
Där och då finns ingen annan utväg än kärlek. Lämna väsande pikar, avsmalnande ögon och anklagelser om att den andre inte räcker till. Att den andre inte hjälpt till. Inte diskat. Inte plockat undan. Inte pratat med barnen. Inte utdelat komplimanger på flera dagar. Inget förhållande överlever det.
När du måste tanka energi. Då gör du det genom omtanke. Kramar. Kyssar. Kärlek i soffan. Skratt. Energin tar er igenom de stormiga åren med barn. För jo. Barn kräver allt av dig. Och din partner ska vara din energistation. Inte en parasit som suger den sista kraften ur dig.
Ok, det var dagens levnadslektion. Imorgon ska jag lära er något annat bra. :)
Kommentarer
Skicka en kommentar