Fortsätt till huvudinnehåll

Min första guldklimp

Han kunde alfabetet som treåring. Älskade att prata om stenar, om gräset som aldrig slutar att växa och om varför vissa blommor är små och andra stora. Idag pratar han om skidor, nyårsfester och LOL (League of Legends).
Han ville jobba på Tekniska verken eller laga mat. Idag vill han bli ingenjör. Kanske utveckla utrustning till sjukhusens operationssalar.
Han älskade barnvisor. Sjöng om rockspindlar, krokodiler och små fiskar. Idag lär han sig spela Metallica på gitarr och har under året lyssnat 55 000 minuter på rock. Gärna Mötley.
Han var livsfarlig på sin Bobby Car. Idag är han livsfarlig på sin Derbi (moppe).
Han ville sällan hjälpa till med sådant han inte gillade. Han är likadan idag.
Han kunde med en blick säga mig tusen ord. Han är likadan idag.

Min första guldklimp fyller snart 16 år. Han är självständig, trygg och rolig. Han drömmer om körkort, Sweden rock, att flytta hemifrån, flytta utomlands, jobb, pengar... och kärlek. Det sistnämnda säger han inget om. Men de tusen orden i blicken talar. Och jag säger att allt kommer ordna sig. Med blicken. Han förstår. Och ler.


"Mamma, vänta jag måste ha kepsen lite snett. Vi låtsas att geten är Frank (morbror)".

"Mamma, tar du en snygg bild på mig. Luggen måste ligga lite framåt."

Williams profilbild på Facebook. En bild han själv tagit.
 
Mopeden är älskad. Bilen hägrar runt hörnet.
 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...
Skicka en kommentar
Läs mer

Balansera tiden på nätet

En sexårig flicka sitter på en gunga. Men hon gungar inte. Hon sitter med näsan i en mobiltelefon. Scenen finns i en film på Facebook som delas flitigt. Filmen går ut på att visa scener ur vardagen där mobilen blir viktigare än det som sker runt omring oss. Jag tyckte det blev en smula överdrivet. Jag är en förespråkare av mobilitet, stora kontaktnät och uppkoppling dygnet runt. Fördelarna överväger nackdelarna. Alla tycker inte så. Fine. Men jag gör det.  Att när som helst kunna se tv-program, läsa nyheter, titta på kompisens semesterbilder, googla efter fakta eller shoppa kläder. Att jag råkar göra det via min mobil, gör det mig till en sämre och mer osocial människa? Har vi inte tittat på tv förr? Bläddrat i postordertidningar? Var vi mer sociala då bara för att vi inte tittade ned i en mobil?  Nej. Det är en snedvriden bild. Vi gör samma saker. Men genom vår mobil. Däremot har det tillkommit något som gör att vi tillbringar allt mer tid i mobilen. De sociala medie...
2 kommentarer
Läs mer

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...
En kommentar
Läs mer