Han kunde alfabetet som treåring. Älskade att prata om stenar, om gräset som aldrig slutar att växa och om varför vissa blommor är små och andra stora. Idag pratar han om skidor, nyårsfester och LOL (League of Legends).
Han ville jobba på Tekniska verken eller laga mat. Idag vill han bli ingenjör. Kanske utveckla utrustning till sjukhusens operationssalar.
Han älskade barnvisor. Sjöng om rockspindlar, krokodiler och små fiskar. Idag lär han sig spela Metallica på gitarr och har under året lyssnat 55 000 minuter på rock. Gärna Mötley.
Han var livsfarlig på sin Bobby Car. Idag är han livsfarlig på sin Derbi (moppe).
Han ville sällan hjälpa till med sådant han inte gillade. Han är likadan idag.
Han kunde med en blick säga mig tusen ord. Han är likadan idag.
Min första guldklimp fyller snart 16 år. Han är självständig, trygg och rolig. Han drömmer om körkort, Sweden rock, att flytta hemifrån, flytta utomlands, jobb, pengar... och kärlek. Det sistnämnda säger han inget om. Men de tusen orden i blicken talar. Och jag säger att allt kommer ordna sig. Med blicken. Han förstår. Och ler.
 |
| "Mamma, vänta jag måste ha kepsen lite snett. Vi låtsas att geten är Frank (morbror)". |
 |
| "Mamma, tar du en snygg bild på mig. Luggen måste ligga lite framåt." |
 |
| Williams profilbild på Facebook. En bild han själv tagit. |
 |
| Mopeden är älskad. Bilen hägrar runt hörnet. |
Kommentarer
Skicka en kommentar