En vindögd jultomte som tre-åringen stolt gav dig. Inslagen i knöggligt inslagspapper. En röd och vitprickig skål av lera som du själv skulpterat. En julgranskula du i timmar (eller var det minuter) förtrollat tittat på under din barndoms jular.
Prydnader med affektionsvärde drunknar i strävan mot en modern, stilistisk, rustik, Ernstig, almogig eller skandinavisk stil. Vårt pynt byts ut. Kulor glöms bort. Bonader äts upp av råttor på vinden.
Men fasen! Nu tar vi tag i minnena gott folk. Våga plocka fram de där sakerna som ligger längst ned i jullådan. Som du egentligen älskar. Som du mår bra av att se på. Spela roll om det inte passar in i din vita, ljust träiga och grå jul.
Visst har du något du ler av att se? Något som kastar dig tillbaka till ett lyckligt minne.
Här nedan är två av mina.
Prydnader med affektionsvärde drunknar i strävan mot en modern, stilistisk, rustik, Ernstig, almogig eller skandinavisk stil. Vårt pynt byts ut. Kulor glöms bort. Bonader äts upp av råttor på vinden.
Men fasen! Nu tar vi tag i minnena gott folk. Våga plocka fram de där sakerna som ligger längst ned i jullådan. Som du egentligen älskar. Som du mår bra av att se på. Spela roll om det inte passar in i din vita, ljust träiga och grå jul.
Visst har du något du ler av att se? Något som kastar dig tillbaka till ett lyckligt minne.
Här nedan är två av mina.
 |
| En julgranskula från farmor. Ett öga, konstaterade jag som barn. |
 |
| Min fars alster. Vindögda tomtar i trä. Lika viktig för mina barn som för mig. Vi skrattar alltid när den kommer fram. För att den är så ful. Men jag älskar den.
|
Kommentarer
Skicka en kommentar