Fortsätt till huvudinnehåll

Glamour vs Fjällräven

"Ska du tälta i fjällen? Själv!? Du är knäpp."

Reaktionerna när jag berättar om mina livsplaner väcker en skepsis hos människor i min närhet. Tält, kängor, stormkök, liggunderlag och vattenavstötande kläder står högt på min önskelista i jul.

Drömmen har funnits sen barnsben. Men de likasinnade har saknats. Ingen att dela drömmen med. Fjällen ska man åka till på vintern. Inte på sommaren. Och jag har funnit mig i det. Lät drömmen falla i dvala. I somras såg jag vännens uppdateringar från kala fjäll. Vandrade, fotograferade, filosoferade. Och jag bestämde mig. Jag gör det själv om jag inte kan övertala vännerna att släppa bekvämligheterna.

Vandringsdrömmen är bara en av många. Jag tänker också paddla i Amazonas, vandra i djungler, backpacka i Thailand, dricka Chang på öde stränder med hyddor utan AC, bila i Europa, besöka vingårdar, dingla med benen sittande på klippor vid den Kroatiska kusten, åka över till Italien, dricka espresso på små fik, göra USA med allt vad det innebär, bo på slott i Skottland...

Storslagna planer. Men det finns mindre. Lära mig att sticka. Ta morgondopp varje sommarmorgon. Ligga på en filt i skogen. Se träden vaja. Känna doften av gran. Doften av Sveriges natur. Krama vänner. Äta hummer på västkusten. Besöka min barndoms sommarhus i S:t Annas skärgård. Vandra i skogen bakom huset. Titta upp på fönstret där mormor vinkade. Tanka energi från lyckliga minnen.

Det betyder inte att glitter-eyeliner, vackra armband, underkläder, manikyrer, spa-weekends, tajta klänningar och sprakande örhängen inte är välkommet. Glamour och Fjällräven går att kombinera.

Jag må ha en 40-årskris. Jag välkomnar den. Nu ska jag göra det jag själv längtar efter och drömt om. Håll i hatten.

                                               

Kommentarer

  1. "Det ena behöver ju inte utesluta det andra", you go girl!!

    SvaraRadera
  2. Lycka till på dina äventyr. Jag gjorde det där och mer där till innan jag fyllde 30. Jag gjorde det, precis som du planerar att gör, ensam. Det var värt varje minut och jag lärde mig mycket om livet och om mig själv. Lycka till på vägen och hoppas att dina drömmar besannas

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vita tänder jag kommer få! Lika vita som Alis tänker jag. Men inte lika vita som Ross i Vänner. Ni kommer självklart få se före- och efterbilder. Men det bli

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara. I dagarna två har jag vistats på det här slottet... Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet. Här sägs det spöka.                                                                   Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det... Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet.