Fortsätt till huvudinnehåll

Glamour vs Fjällräven

"Ska du tälta i fjällen? Själv!? Du är knäpp."

Reaktionerna när jag berättar om mina livsplaner väcker en skepsis hos människor i min närhet. Tält, kängor, stormkök, liggunderlag och vattenavstötande kläder står högt på min önskelista i jul.

Drömmen har funnits sen barnsben. Men de likasinnade har saknats. Ingen att dela drömmen med. Fjällen ska man åka till på vintern. Inte på sommaren. Och jag har funnit mig i det. Lät drömmen falla i dvala. I somras såg jag vännens uppdateringar från kala fjäll. Vandrade, fotograferade, filosoferade. Och jag bestämde mig. Jag gör det själv om jag inte kan övertala vännerna att släppa bekvämligheterna.

Vandringsdrömmen är bara en av många. Jag tänker också paddla i Amazonas, vandra i djungler, backpacka i Thailand, dricka Chang på öde stränder med hyddor utan AC, bila i Europa, besöka vingårdar, dingla med benen sittande på klippor vid den Kroatiska kusten, åka över till Italien, dricka espresso på små fik, göra USA med allt vad det innebär, bo på slott i Skottland...

Storslagna planer. Men det finns mindre. Lära mig att sticka. Ta morgondopp varje sommarmorgon. Ligga på en filt i skogen. Se träden vaja. Känna doften av gran. Doften av Sveriges natur. Krama vänner. Äta hummer på västkusten. Besöka min barndoms sommarhus i S:t Annas skärgård. Vandra i skogen bakom huset. Titta upp på fönstret där mormor vinkade. Tanka energi från lyckliga minnen.

Det betyder inte att glitter-eyeliner, vackra armband, underkläder, manikyrer, spa-weekends, tajta klänningar och sprakande örhängen inte är välkommet. Glamour och Fjällräven går att kombinera.

Jag må ha en 40-årskris. Jag välkomnar den. Nu ska jag göra det jag själv längtar efter och drömt om. Håll i hatten.

                                               

Kommentarer

  1. "Det ena behöver ju inte utesluta det andra", you go girl!!

    SvaraRadera
  2. Lycka till på dina äventyr. Jag gjorde det där och mer där till innan jag fyllde 30. Jag gjorde det, precis som du planerar att gör, ensam. Det var värt varje minut och jag lärde mig mycket om livet och om mig själv. Lycka till på vägen och hoppas att dina drömmar besannas

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Balansera tiden på nätet

En sexårig flicka sitter på en gunga. Men hon gungar inte. Hon sitter med näsan i en mobiltelefon. Scenen finns i en film på Facebook som delas flitigt. Filmen går ut på att visa scener ur vardagen där mobilen blir viktigare än det som sker runt omring oss. Jag tyckte det blev en smula överdrivet. Jag är en förespråkare av mobilitet, stora kontaktnät och uppkoppling dygnet runt. Fördelarna överväger nackdelarna. Alla tycker inte så. Fine. Men jag gör det.  Att när som helst kunna se tv-program, läsa nyheter, titta på kompisens semesterbilder, googla efter fakta eller shoppa kläder. Att jag råkar göra det via min mobil, gör det mig till en sämre och mer osocial människa? Har vi inte tittat på tv förr? Bläddrat i postordertidningar? Var vi mer sociala då bara för att vi inte tittade ned i en mobil?  Nej. Det är en snedvriden bild. Vi gör samma saker. Men genom vår mobil. Däremot har det tillkommit något som gör att vi tillbringar allt mer tid i mobilen. De sociala medie...

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...