Bara fyra timmar kvar av dag tre. Det har gått bra. Huvudvärken har inte tagit tag i mig än, men den ligger lite där och spökar. Fastare och finare hy är också tydligt. Å då är det bara dag 3. Idag har jag inte varit lika hungrig. Men jag har å andra sidan inte haft tid att tänka på mat än. Har precis gått en nästan fem kilometersrunda. Nu hem och duscha.
Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit. Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor. Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler. Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...

Kommentarer
Skicka en kommentar