Fortsätt till huvudinnehåll

Halloween eller inte?

Följer Twitterflödet i kväll och ser att en del upprörs över att det kommer barn som knackar på och säger "bus eller godis". En del hotar med att kasta barnen över staket och jaga dom till vägens ände. Och jag försöker förstå vad som egentligen upprör. De flesta använder "kommersiellt jippo", "utländsk tradition" och "tiggeri" som skäl till avskyn. En del kontrar och nämner likhet med påskkärring-traditioner, men inte heller det tycks mildra motståndarnas inställning. Inte heller det faktum att många svenska traditioner inte är svenska i grunden biter på dom. 

Jag kan inte låta bli att önska att fler tänkte lite längre. Barn älskar att klä ut sig - gärna till läskiga monster, häxor och spöken. Det betyder inte att de dyrkar satan och kommer leva resten av sina liv i synd. Det kanske faktiskt bidrar till att mildra känslan för det okända som många barn räds? Protesterar vi när barnen använder pinnar och leker krig? Nej, för då säger vi att de bearbetar och övar vuxenlivet. 
Och så det där med tiggeriet. Är det hela världen om du får bjuda på några godisbitar? Nej. 

Men alla får tycka vad dom vill och om just du avskyr företeelsen och vägrar barnen godis så kan du åtminstone bjuda på vänlighet. De förtjänar inte att kastas över ett staket. Bara för att de säger "bus eller godis" betyder inte att de kommer linda in ditt hus i toapapper. Och även om de skulle göra det, så ger dig det fortfarande inte rätt att kasta dom över staketet. 

Sen kan jag däremot känna att det finns en åldersgräns för detta. En 15-åring som ringer på dörren är inte lika gulligt som en 5-åring. 

Vilka är dina tankar kring Halloween?



Kommentarer

  1. Mina tankar går som dina.
    Barn tycker det är roligt varför inte se det som det. Och om man absolut inte gillar det, släck ner, öppna inte om de ringer på. Läste att man trick or treatar bara hos hus som har en lykta lr så utanför. Många ställen har olika tider för olika åldrar så typ efter 8 är det de äldres tur.

    SvaraRadera
  2. "Leva resten av sina liv i synd."... Går det? Tror man på sånt?...

    Säga vad man vill om halloween men för den yngre generationen är det en lika självklar högtid som jul, påsk och alla de andra. Hemma hos oss firar vi inte men dottern började ändå fråga när det var dags för halloween redan i september.

    SvaraRadera
  3. Nej, usch, jag gillar inte Hallowen. Har fått fönster och dörr nerkletat med ägg, inte kul. I år glömde jag inte bort att ha godis hemma, och det har sprungit en hel massa spöken och läskiga monster här ikväll.Det har ringt på denna dörr...i tid och otid.
    Kanske börjar jag bli en gammal(elak?) kärring, mina barn är ju stora nu. Jag minns också att när mina killar var små så började det här spektaklet, och de var säkert också ute och "tiggde" godis, men några ägg kastade de inte.
    Hallowen omsätter nu i Sverige en miljard kronor varje år enligt wikipedia.
    (det Ann-Sofie skriver om att man bara ringer på hus som har en lykta utanför- det tycker jag vore nåt att ta efter i Sverige!)

    SvaraRadera
  4. Tycker som dig.
    Själv firar jag inte halloween alls. Jag är inte uppvuxen med det och har aldrig fått det som tradition. Men om det knackar på min dörr o några söta monster säger bus eller godis så blir jag bara glad. Vem kan låta bli liksom. Tråkigt bara att inte en enda unge har knackat på här =(
    Fast oas har jag inget godis hemma (eftersom det har en tendens att åka ner i fel mage - min), men jag hade laddat med lite guldpengar o hoppats på att de hade accepterat det. Jag kan ju fortfarande hoppas att det kommer nån eftersläntare i helgen =D

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Vikthets och bröllop

Ni som följt mig ett tag vet att jag inför det här bröllopet jobbat som en tok med att gå ned i vikt. Vissa perioder har det gått riktigt bra, för att i nästa stund balla ur fullständigt. Som ni förstår har ju alla i min närhet fått dras med mig och mina idéer. Mina kollegor inte minst. Så på bröllopet visade dom filmen - "En dag i Annas liv". Jag tänkte visa vissa delar av den här.  Några scener är av det slag att det inte passar sig för ett offentligt forum. Men ni kommer förstå grejen. I slutet av filmen får ni också se en del av vigseln. Vill bara poängtera att det är mitt skratt ni hör genom filmen. Jag lurade att tro att det skulle användas till ett tv-program. Icke. Det var till den här filmen. Håll till godo. 

Hon vandrade vidare

En varm sommardag stod du på verandan med armarna utsträckta i ett välkomnande. Du kramade mig hårt och bad mig vinka hej då till mamma. Du la handen på min axel och ledde in mig i köket där köttgrytan puttrade på spisen.  När vi ätit åkte vi ut med båten. Salta skärgårdsdofter. Du satt i fören och log. Min flytväst var för stor och luktade illa, men att få slippa var inte ett alternativ för dig.  Näten lades i och vi tog oss tillbaka till bryggan. Din trygga hand och hjälpte mig upp på fast mark. På knastrande grusvägar gick vi tillbaka till huset. Jag stannade i trädgården. Drog upp en morot som jag sköljde i trädgårdsslangen på sidan av huset. Knaprande gick jag vidare och tittade på sommartavlan.  Insekter som surrar, dofter av svensk sommar, kor som råmar på avstånd, solen på väg ned. När kvällen kommer samlas vi vid TV:n. Jag sitter i ditt knä och du övar bokstaven "r" med mig. Jag försöker. Och misslyckas. Och försöker igen. Du visar tålmodigt vägen och ...