Fortsätt till huvudinnehåll

Halloween eller inte?

Följer Twitterflödet i kväll och ser att en del upprörs över att det kommer barn som knackar på och säger "bus eller godis". En del hotar med att kasta barnen över staket och jaga dom till vägens ände. Och jag försöker förstå vad som egentligen upprör. De flesta använder "kommersiellt jippo", "utländsk tradition" och "tiggeri" som skäl till avskyn. En del kontrar och nämner likhet med påskkärring-traditioner, men inte heller det tycks mildra motståndarnas inställning. Inte heller det faktum att många svenska traditioner inte är svenska i grunden biter på dom. 

Jag kan inte låta bli att önska att fler tänkte lite längre. Barn älskar att klä ut sig - gärna till läskiga monster, häxor och spöken. Det betyder inte att de dyrkar satan och kommer leva resten av sina liv i synd. Det kanske faktiskt bidrar till att mildra känslan för det okända som många barn räds? Protesterar vi när barnen använder pinnar och leker krig? Nej, för då säger vi att de bearbetar och övar vuxenlivet. 
Och så det där med tiggeriet. Är det hela världen om du får bjuda på några godisbitar? Nej. 

Men alla får tycka vad dom vill och om just du avskyr företeelsen och vägrar barnen godis så kan du åtminstone bjuda på vänlighet. De förtjänar inte att kastas över ett staket. Bara för att de säger "bus eller godis" betyder inte att de kommer linda in ditt hus i toapapper. Och även om de skulle göra det, så ger dig det fortfarande inte rätt att kasta dom över staketet. 

Sen kan jag däremot känna att det finns en åldersgräns för detta. En 15-åring som ringer på dörren är inte lika gulligt som en 5-åring. 

Vilka är dina tankar kring Halloween?



Kommentarer

  1. Mina tankar går som dina.
    Barn tycker det är roligt varför inte se det som det. Och om man absolut inte gillar det, släck ner, öppna inte om de ringer på. Läste att man trick or treatar bara hos hus som har en lykta lr så utanför. Många ställen har olika tider för olika åldrar så typ efter 8 är det de äldres tur.

    SvaraRadera
  2. "Leva resten av sina liv i synd."... Går det? Tror man på sånt?...

    Säga vad man vill om halloween men för den yngre generationen är det en lika självklar högtid som jul, påsk och alla de andra. Hemma hos oss firar vi inte men dottern började ändå fråga när det var dags för halloween redan i september.

    SvaraRadera
  3. Nej, usch, jag gillar inte Hallowen. Har fått fönster och dörr nerkletat med ägg, inte kul. I år glömde jag inte bort att ha godis hemma, och det har sprungit en hel massa spöken och läskiga monster här ikväll.Det har ringt på denna dörr...i tid och otid.
    Kanske börjar jag bli en gammal(elak?) kärring, mina barn är ju stora nu. Jag minns också att när mina killar var små så började det här spektaklet, och de var säkert också ute och "tiggde" godis, men några ägg kastade de inte.
    Hallowen omsätter nu i Sverige en miljard kronor varje år enligt wikipedia.
    (det Ann-Sofie skriver om att man bara ringer på hus som har en lykta utanför- det tycker jag vore nåt att ta efter i Sverige!)

    SvaraRadera
  4. Tycker som dig.
    Själv firar jag inte halloween alls. Jag är inte uppvuxen med det och har aldrig fått det som tradition. Men om det knackar på min dörr o några söta monster säger bus eller godis så blir jag bara glad. Vem kan låta bli liksom. Tråkigt bara att inte en enda unge har knackat på här =(
    Fast oas har jag inget godis hemma (eftersom det har en tendens att åka ner i fel mage - min), men jag hade laddat med lite guldpengar o hoppats på att de hade accepterat det. Jag kan ju fortfarande hoppas att det kommer nån eftersläntare i helgen =D

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Balansera tiden på nätet

En sexårig flicka sitter på en gunga. Men hon gungar inte. Hon sitter med näsan i en mobiltelefon. Scenen finns i en film på Facebook som delas flitigt. Filmen går ut på att visa scener ur vardagen där mobilen blir viktigare än det som sker runt omring oss. Jag tyckte det blev en smula överdrivet. Jag är en förespråkare av mobilitet, stora kontaktnät och uppkoppling dygnet runt. Fördelarna överväger nackdelarna. Alla tycker inte så. Fine. Men jag gör det.  Att när som helst kunna se tv-program, läsa nyheter, titta på kompisens semesterbilder, googla efter fakta eller shoppa kläder. Att jag råkar göra det via min mobil, gör det mig till en sämre och mer osocial människa? Har vi inte tittat på tv förr? Bläddrat i postordertidningar? Var vi mer sociala då bara för att vi inte tittade ned i en mobil?  Nej. Det är en snedvriden bild. Vi gör samma saker. Men genom vår mobil. Däremot har det tillkommit något som gör att vi tillbringar allt mer tid i mobilen. De sociala medie...

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...