Fortsätt till huvudinnehåll

Konsten att sminka


Jag har ända sen jag var liten älskat smink. Fascinerad stod jag såg på när mamma fick längre ögonfransar med hjälp av mascara och drömde om att själv få använda mirakelprodukten. Som tonåring hade jag blivit riktigt duktig på att sminka mig själv. Många ville ha min hjälp när vi skulle ut på krogen. Jag blev sällskapets sminklady.

När jag började jobba med TV blev jag utbildad i tv-sminkandets ädla konst. Men att sminka sig varje dag i den omfattning som krävs för tv-lampornas obarmhärtiga ljus dödade mitt sminkintresse. Det blev helt enkelt trist och ett nödvändigt ont istället för en tid för fantasi och skapande.

Så är det i viss mån fortfarande, även om jag inte längre syns i rutan lika mycket. Men så ibland får jag utlopp för min kreativitet. Som nu inför vår Halloweenfest. Jag har vid tre tillfällen testat den sminkning jag ska ha och för varje gång blir det lite bättre än gången innan. Jag är inget proffs. Inte alls. Men intresset börjar sakta vakna till liv igen. Smink kan vara mer än ögonskugga och mascara. Man kan exempelvis få till vingar runt ögonen.


Kommentarer

  1. Åååhhh, jag ser att jag har valt samma för vår maskerad!
    Fast jag kommer INTE att kunna sminka lika snyggt som du.
    Ska bli så kul att se dig färdig!
    Vi har vår fest nästa fredag, så kikar du in på min blogg då så får du se

    PS. Jag förlorade min mamma för snart 8 år sedan och känner igen mig i dina känslor - sorgen tar sig andra uttryck efter ett tag och att prata med henne känns bra. Kram

    SvaraRadera
  2. Jag tycker att du alltid är snyggt sminkad!
    Det ska bli spännande att se det färdiga resultatet! :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...

Utlottning!

Min styvmor Ulla - som har bloggen "Mitt lilla himmelrike" är en riktig pysselkvinna. Igår kom hon hem med dom här scrappade tändsticksaskarna. Eftersom en tändsticksask räcker ett år hemma hos mig så tänkte jag passa på att lotta ut den blåa. Jag drar vinnaren på onsdag. För att vara med i utlottningen vill jag bara att du skriver en kommentar i det här inlägget.

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).