Fortsätt till huvudinnehåll

Konsten att sminka


Jag har ända sen jag var liten älskat smink. Fascinerad stod jag såg på när mamma fick längre ögonfransar med hjälp av mascara och drömde om att själv få använda mirakelprodukten. Som tonåring hade jag blivit riktigt duktig på att sminka mig själv. Många ville ha min hjälp när vi skulle ut på krogen. Jag blev sällskapets sminklady.

När jag började jobba med TV blev jag utbildad i tv-sminkandets ädla konst. Men att sminka sig varje dag i den omfattning som krävs för tv-lampornas obarmhärtiga ljus dödade mitt sminkintresse. Det blev helt enkelt trist och ett nödvändigt ont istället för en tid för fantasi och skapande.

Så är det i viss mån fortfarande, även om jag inte längre syns i rutan lika mycket. Men så ibland får jag utlopp för min kreativitet. Som nu inför vår Halloweenfest. Jag har vid tre tillfällen testat den sminkning jag ska ha och för varje gång blir det lite bättre än gången innan. Jag är inget proffs. Inte alls. Men intresset börjar sakta vakna till liv igen. Smink kan vara mer än ögonskugga och mascara. Man kan exempelvis få till vingar runt ögonen.


Kommentarer

  1. Åååhhh, jag ser att jag har valt samma för vår maskerad!
    Fast jag kommer INTE att kunna sminka lika snyggt som du.
    Ska bli så kul att se dig färdig!
    Vi har vår fest nästa fredag, så kikar du in på min blogg då så får du se

    PS. Jag förlorade min mamma för snart 8 år sedan och känner igen mig i dina känslor - sorgen tar sig andra uttryck efter ett tag och att prata med henne känns bra. Kram

    SvaraRadera
  2. Jag tycker att du alltid är snyggt sminkad!
    Det ska bli spännande att se det färdiga resultatet! :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vita tänder jag kommer få! Lika vita som Alis tänker jag. Men inte lika vita som Ross i Vänner. Ni kommer självklart få se före- och efterbilder. Men det bli

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara. I dagarna två har jag vistats på det här slottet... Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet. Här sägs det spöka.                                                                   Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det... Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet.