Fortsätt till huvudinnehåll

Jag har aldrig...

...lyssnat på Sommar i P1.

Jag vet. Det är ju snudd på otroligt. Att jag, som jobbar med media, inte lyssnat på sommarens kanske största radioprogram. Men jag ska förklara.
Jag har faktiskt gett det en chans. Jag minns inte vem det var som pratade, men jag orkade inte mer än i några minuter. Sen kröp det i kroppen. Efter det har jag nöjt mig med att läsa de små teaser-artiklarna som kvällstidningarna läcker innan programmet sänds.

Men jag ska ge det en chans till. Jag ligger just nu och lyssnar på årets första pratare, Jonas Gardell. Inledningssnacket hängde jag med i. Han pratade om sitt möte med Astrid Lindgren. Nu är han inne på mötet med pappan och jag är fortfarande med.

Han ska ha cred för sin berättarförmåga. Det är klokt av SR att välja honom som förstetalare. För visst är det väl så att programteamet väljer i vilken ordning talarna ska komma? Det vore helt otroligt om det lottades fram. Nej, här snackar vi ordentligt dramaturgitänk från redaktionens sida. Det ska vara en stark start och varierade teman. Några talare är valda för att de upplevt något unikt, andra för att de har ett intressant yrke/hobby som fler bör få kännedom om, andra är helt enkelt bara där för att de är i ropet som kändisar och kan locka mainstreamlyssnare som tidigare aldrig rattat in P1.

Jag har ingen insyn i det egentligen, men jag tror det är en högst genomtänkt start och ingen slump att det är Gardell som är först ut. Eller så har jag helt fel. Men hur som helst. Jag lyssnar än... och det är längre än jag någonsin gjort tidigare.

Kommentarer

  1. Jag har aldrig heller.....kanske i år :)

    SvaraRadera
  2. Jag lyssnar varje år :) Kanske inte på alla. Dels för att vissa verkligen INTE kan berätta på ett intressant sätt. Ibland är jag inte alls intresserad av vad personen har att säga. Å andra sidan har jag gett flera en chans, som jag kanske tänkt var riktigt tråkiga till en början, som överraskat och jag har älskat det!!

    SvaraRadera
  3. Önskar att jag lyssnade på fler än vad jag gjort, minns dock ett helt oroligt galet, roligt och intressant "avsnitt" av Mark Levengood... leta i SR-arkiven och se om du kan hitta det...

    SvaraRadera
  4. Jag vill lyssna men lyssnar sällan. I år har jag hört de två första och båda var bra. Det allra bästa jag har hört var det när en mamma till en av de ungdomar som dog i discobranden i Göteborg sommarpratade. Minns att hon spelade "Maria Maria" med Santana med orden "Idag skulle Maria ha blivit xx år. Grattis på födelsedagen!" typ. Gud vad jag bölade! Frågan är om hon inte hade två flickor som dog i branden... Eller så överlevde den ena. Usch det var så jäkla bra och så hemskt på samma gång.

    SvaraRadera
  5. jag är ju tyvärr lite av en P1-sommar nörd!
    Lyssnar gärna och på många - några har totalt trollbundit mig och många fått mig i tårar - av skratt och empati.

    Nu ligger jag efter i år. Missade Jonas - men det tar vi igen på semestern.
    Men idag blire att lyssna på Lasse Kronér - goa gubbe.

    Önskar alla en härlig sommarpratarsommar :-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vita tänder jag kommer få! Lika vita som Alis tänker jag. Men inte lika vita som Ross i Vänner. Ni kommer självklart få se före- och efterbilder. Men det bli

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara. I dagarna två har jag vistats på det här slottet... Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet. Här sägs det spöka.                                                                   Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det... Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet.