Fortsätt till huvudinnehåll

Jag har aldrig...

...lyssnat på Sommar i P1.

Jag vet. Det är ju snudd på otroligt. Att jag, som jobbar med media, inte lyssnat på sommarens kanske största radioprogram. Men jag ska förklara.
Jag har faktiskt gett det en chans. Jag minns inte vem det var som pratade, men jag orkade inte mer än i några minuter. Sen kröp det i kroppen. Efter det har jag nöjt mig med att läsa de små teaser-artiklarna som kvällstidningarna läcker innan programmet sänds.

Men jag ska ge det en chans till. Jag ligger just nu och lyssnar på årets första pratare, Jonas Gardell. Inledningssnacket hängde jag med i. Han pratade om sitt möte med Astrid Lindgren. Nu är han inne på mötet med pappan och jag är fortfarande med.

Han ska ha cred för sin berättarförmåga. Det är klokt av SR att välja honom som förstetalare. För visst är det väl så att programteamet väljer i vilken ordning talarna ska komma? Det vore helt otroligt om det lottades fram. Nej, här snackar vi ordentligt dramaturgitänk från redaktionens sida. Det ska vara en stark start och varierade teman. Några talare är valda för att de upplevt något unikt, andra för att de har ett intressant yrke/hobby som fler bör få kännedom om, andra är helt enkelt bara där för att de är i ropet som kändisar och kan locka mainstreamlyssnare som tidigare aldrig rattat in P1.

Jag har ingen insyn i det egentligen, men jag tror det är en högst genomtänkt start och ingen slump att det är Gardell som är först ut. Eller så har jag helt fel. Men hur som helst. Jag lyssnar än... och det är längre än jag någonsin gjort tidigare.

Kommentarer

  1. Jag har aldrig heller.....kanske i år :)

    SvaraRadera
  2. Jag lyssnar varje år :) Kanske inte på alla. Dels för att vissa verkligen INTE kan berätta på ett intressant sätt. Ibland är jag inte alls intresserad av vad personen har att säga. Å andra sidan har jag gett flera en chans, som jag kanske tänkt var riktigt tråkiga till en början, som överraskat och jag har älskat det!!

    SvaraRadera
  3. Önskar att jag lyssnade på fler än vad jag gjort, minns dock ett helt oroligt galet, roligt och intressant "avsnitt" av Mark Levengood... leta i SR-arkiven och se om du kan hitta det...

    SvaraRadera
  4. Jag vill lyssna men lyssnar sällan. I år har jag hört de två första och båda var bra. Det allra bästa jag har hört var det när en mamma till en av de ungdomar som dog i discobranden i Göteborg sommarpratade. Minns att hon spelade "Maria Maria" med Santana med orden "Idag skulle Maria ha blivit xx år. Grattis på födelsedagen!" typ. Gud vad jag bölade! Frågan är om hon inte hade två flickor som dog i branden... Eller så överlevde den ena. Usch det var så jäkla bra och så hemskt på samma gång.

    SvaraRadera
  5. jag är ju tyvärr lite av en P1-sommar nörd!
    Lyssnar gärna och på många - några har totalt trollbundit mig och många fått mig i tårar - av skratt och empati.

    Nu ligger jag efter i år. Missade Jonas - men det tar vi igen på semestern.
    Men idag blire att lyssna på Lasse Kronér - goa gubbe.

    Önskar alla en härlig sommarpratarsommar :-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Optimist, javisst!

Jag är en gul person. En motivator. Bor i övre högra hörnet. Ni som gått ledarskapsutbildningar, gjort IDI-profiler eller andra personlighetstester vet vad det handlar om. Som ledare är jag inspirerande. Positiv till förändring. Glädje som drivkraft. Som mamma är jag kärleksfull men bestämd. Sprallig och intresserad. Som vän är jag omtänksam. Ärlig och bidrar med kunskap. Och så finns det naturligtvis en hel hoper negativa egenskaper inom den kategori människa jag mallats in i. De negativa sidorna vaknar ofta när jag möter min motpol. Min motpol heter processor. I mina ögon en skeptiker. En som ifrågasätter. En som säger nej före ja. Ett neggo helt enkelt. Som den gula motivatorn jag är kan jag visa hänsyn. Lyssnar ett tag. Vill gärna komma överens. Även med motpolen. Och det går så länge vi har tålamod med varandra. För det är precis lika svårt för motpolen. Jag upplevs som överentusiastisk och ogenomtänkt i dennes ögon. I mina ledarskapsutbildningar har jag ...