Fortsätt till huvudinnehåll

Köpa lycka för pengarna

Lycka sitter inte i det materiella. Jag växte upp i en familj som stundom hade en usel ekonomi där inte ens mjölk kunde tas som en självklarhet.
Fick jag ett par nya byxor så var det inte balla Levi´s utan det billigare alternativet. Jag brydde mig inte så mycket. Nej, tyckte mest synd om mina föräldrar som inte kunde ge alla fem barn det de helst önskade. Jag kutade lika gärna runt i ett par Crocker som Levi´s. Det spelade inte så stor roll.

Enda gången jag kände mig ledsen över situationen var den gång när jag fyllde tio år och hade önskat mig en cykel. Den där rosa med bockstyre och tio växlar. Efter morgonens skönsång skulle jag gå ned i hallen där min present väntade, och jag förstod precis. De hade lyckats få till pengar och köpt mig en cykel. Och mycket riktigt, det hade dom.
I den tidiga morgonsolen stod en begagnad damhoj. Välputsad och hel. Men det var inte den rosa dröm jag sett framför mig. Jag tror mina föräldrar såg min besvikelse, även om jag försökte dölja den. Oh, vad jag försökte dölja den. Jag ville inte verka otacksam. Jag förstod att även en begagnad cykel kostat dom mycket. Men jag var ledsen och tänkte på den dag då vi med klassen skulle cykla iväg på utflykt. Vad skulle kompisarna säga?

Idag är jag själv förälder och kan minnas den där känslan i hallen som igår. Men jag är lyckligt lottad. Jag kan ge mina barn nya brallor och cyklar. Slipper se deras ledsna ögon när de får det "näst bästa".
Men över lag är jag rätt sparsam med nya saker till barnen. De får det de behöver, men inte mer. De har aldrig fått leksaker på andra dagar än födelsedagar och julafton. Inte av mig. Då har de fått spara till det själva.
Jag gör dom ingen tjänst annars. De måste lära sig att lycka inte är ett par nya brallor. Lyckan finner du i dig själv. I naturen. I upplevelserna. De små ögonblicken tillsammans med dem du älskar.

Men sen har jag alltid varit okomplicerad. Jag är nog född sådan. Så när det var dags för cykeldag med klassen log jag igen och cyklade glatt iväg på äventyr. På en gammal mörkröd damhoj, som jag idag skulle betala dyra pengar för att äga.
                                   




Verkligen inte. Men det underlättar...
                                 

Shorts, spetsklänning och armband från Vila. Skänker glädje, men inte lycka.  Eller jo förresten. Lite lycka också. 
                                 

Kommentarer

  1. Vilken härlig berättelse!!!! Och vilken snygg klänning :)

    SvaraRadera
  2. Lite så är det här också...
    - med 4 st finns det inte möjlighet, även om mannen tjänar bra... Förhoppningen är ju att barnen värdesätter pengar och saker lite mer... ;-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Vikthets och bröllop

Ni som följt mig ett tag vet att jag inför det här bröllopet jobbat som en tok med att gå ned i vikt. Vissa perioder har det gått riktigt bra, för att i nästa stund balla ur fullständigt. Som ni förstår har ju alla i min närhet fått dras med mig och mina idéer. Mina kollegor inte minst. Så på bröllopet visade dom filmen - "En dag i Annas liv". Jag tänkte visa vissa delar av den här.  Några scener är av det slag att det inte passar sig för ett offentligt forum. Men ni kommer förstå grejen. I slutet av filmen får ni också se en del av vigseln. Vill bara poängtera att det är mitt skratt ni hör genom filmen. Jag lurade att tro att det skulle användas till ett tv-program. Icke. Det var till den här filmen. Håll till godo. 

Hon vandrade vidare

En varm sommardag stod du på verandan med armarna utsträckta i ett välkomnande. Du kramade mig hårt och bad mig vinka hej då till mamma. Du la handen på min axel och ledde in mig i köket där köttgrytan puttrade på spisen.  När vi ätit åkte vi ut med båten. Salta skärgårdsdofter. Du satt i fören och log. Min flytväst var för stor och luktade illa, men att få slippa var inte ett alternativ för dig.  Näten lades i och vi tog oss tillbaka till bryggan. Din trygga hand och hjälpte mig upp på fast mark. På knastrande grusvägar gick vi tillbaka till huset. Jag stannade i trädgården. Drog upp en morot som jag sköljde i trädgårdsslangen på sidan av huset. Knaprande gick jag vidare och tittade på sommartavlan.  Insekter som surrar, dofter av svensk sommar, kor som råmar på avstånd, solen på väg ned. När kvällen kommer samlas vi vid TV:n. Jag sitter i ditt knä och du övar bokstaven "r" med mig. Jag försöker. Och misslyckas. Och försöker igen. Du visar tålmodigt vägen och ...