Fortsätt till huvudinnehåll

Dom kallar mig nyfiken

Hur kom du dig för att arbeta med journalistik?

En fråga jag ofta får. Senast i lördags. Jag vet inte egentligen. En slump. Ett ödets nyck. Som tioåring skrev jag noveller på min mammas gamla skrivmaskin. Jag ville beröra. Det var enda tanken då. Varken mer eller mindre.

Men jag besitter också en egenskap som är rent nödvändig för att arbeta med det jag gör. Jag är nyfiken. Nyfiken på andra människor, öden, känslor...tankar. Vem är människan bakom knarkaren, sexköparen, mördaren, politikern. Vi är alla människor och knarkaren visar sig vara en älskvärd pappa. Mellan rusen. Mördaren en son, som pussar sin mamma adjö efter det dagliga samtalet. Politikern röd i tanken men blå i beslutet.

Jag började jobba på radion efter gymnasiet. Hann knappt ta studenten. Fick jobb på lokal-tv som nyhetsuppläsare. Testade på att programleda. Fick jobb på TV4. Läste nyheter. Jobbade som redaktör. Fick jobb på Corren. Nu i rollen som biträdande nyhetschef.

Vi behöver upplysas. Din värld är din. Grannens värld är hans. Eller hennes. Vi har olika förutsättningar. Den fattige kan vara lycklig. Den välbärgade kan ha förblindats av rikedom. Tappat verkligheten. Vi behöver lära av varandra. Mina erfarenheter är dina. Jag delar gärna med mig. Du kan lära dig något. Och jag kan lära mig av dig.

I mitt jobb delar jag människors berättelser med andra. Hjälper till att upplysa. Informera. Så här ser det ut för honom. Så här ser det ut för henne. Så här fungerar samhället. Ta till dig. Informationen gör dig till en bättre människa. Jag tror verkligen det.

Inget är svart eller vitt. Världen är grå. Och det är positivt gott folk. Det betyder inte att du inte ska ta ställning för eller emot. Men gör det som en upplyst människa. Som vågat lyssna på fler sidor än den du själv tilltalas mest av till att börja med. Varje dag är en skola. Och du är elev. Hela livet.



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vita tänder jag kommer få! Lika vita som Alis tänker jag. Men inte lika vita som Ross i Vänner. Ni kommer självklart få se före- och efterbilder. Men det bli

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara. I dagarna två har jag vistats på det här slottet... Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet. Här sägs det spöka.                                                                   Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det... Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet.