Fortsätt till huvudinnehåll

Dom kallar mig nyfiken

Hur kom du dig för att arbeta med journalistik?

En fråga jag ofta får. Senast i lördags. Jag vet inte egentligen. En slump. Ett ödets nyck. Som tioåring skrev jag noveller på min mammas gamla skrivmaskin. Jag ville beröra. Det var enda tanken då. Varken mer eller mindre.

Men jag besitter också en egenskap som är rent nödvändig för att arbeta med det jag gör. Jag är nyfiken. Nyfiken på andra människor, öden, känslor...tankar. Vem är människan bakom knarkaren, sexköparen, mördaren, politikern. Vi är alla människor och knarkaren visar sig vara en älskvärd pappa. Mellan rusen. Mördaren en son, som pussar sin mamma adjö efter det dagliga samtalet. Politikern röd i tanken men blå i beslutet.

Jag började jobba på radion efter gymnasiet. Hann knappt ta studenten. Fick jobb på lokal-tv som nyhetsuppläsare. Testade på att programleda. Fick jobb på TV4. Läste nyheter. Jobbade som redaktör. Fick jobb på Corren. Nu i rollen som biträdande nyhetschef.

Vi behöver upplysas. Din värld är din. Grannens värld är hans. Eller hennes. Vi har olika förutsättningar. Den fattige kan vara lycklig. Den välbärgade kan ha förblindats av rikedom. Tappat verkligheten. Vi behöver lära av varandra. Mina erfarenheter är dina. Jag delar gärna med mig. Du kan lära dig något. Och jag kan lära mig av dig.

I mitt jobb delar jag människors berättelser med andra. Hjälper till att upplysa. Informera. Så här ser det ut för honom. Så här ser det ut för henne. Så här fungerar samhället. Ta till dig. Informationen gör dig till en bättre människa. Jag tror verkligen det.

Inget är svart eller vitt. Världen är grå. Och det är positivt gott folk. Det betyder inte att du inte ska ta ställning för eller emot. Men gör det som en upplyst människa. Som vågat lyssna på fler sidor än den du själv tilltalas mest av till att börja med. Varje dag är en skola. Och du är elev. Hela livet.



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Vikthets och bröllop

Ni som följt mig ett tag vet att jag inför det här bröllopet jobbat som en tok med att gå ned i vikt. Vissa perioder har det gått riktigt bra, för att i nästa stund balla ur fullständigt. Som ni förstår har ju alla i min närhet fått dras med mig och mina idéer. Mina kollegor inte minst. Så på bröllopet visade dom filmen - "En dag i Annas liv". Jag tänkte visa vissa delar av den här.  Några scener är av det slag att det inte passar sig för ett offentligt forum. Men ni kommer förstå grejen. I slutet av filmen får ni också se en del av vigseln. Vill bara poängtera att det är mitt skratt ni hör genom filmen. Jag lurade att tro att det skulle användas till ett tv-program. Icke. Det var till den här filmen. Håll till godo. 

Hon vandrade vidare

En varm sommardag stod du på verandan med armarna utsträckta i ett välkomnande. Du kramade mig hårt och bad mig vinka hej då till mamma. Du la handen på min axel och ledde in mig i köket där köttgrytan puttrade på spisen.  När vi ätit åkte vi ut med båten. Salta skärgårdsdofter. Du satt i fören och log. Min flytväst var för stor och luktade illa, men att få slippa var inte ett alternativ för dig.  Näten lades i och vi tog oss tillbaka till bryggan. Din trygga hand och hjälpte mig upp på fast mark. På knastrande grusvägar gick vi tillbaka till huset. Jag stannade i trädgården. Drog upp en morot som jag sköljde i trädgårdsslangen på sidan av huset. Knaprande gick jag vidare och tittade på sommartavlan.  Insekter som surrar, dofter av svensk sommar, kor som råmar på avstånd, solen på väg ned. När kvällen kommer samlas vi vid TV:n. Jag sitter i ditt knä och du övar bokstaven "r" med mig. Jag försöker. Och misslyckas. Och försöker igen. Du visar tålmodigt vägen och ...