Anna Björk

25 träningstillfällen i januari. Så vad har hänt med kroppen och själen? Jag väger två kg mindre. Vissa dagar har vågen visat minus fyra kg, andra dagar plus. Men slår man ut det hela så har jag minskat ca två kg på en månad. Ett halvt kilo i veckan. Det är lagom. Jag är pigg! Vaknar vid sex-tiden. Somnar efter 23. Sover gott så länge jag inte har för svår träningsvärk. Då vaknar jag varje gång jag rör mig. Min kropp är tajtare. Den känns hårdare. Musklerna börjar träda fram. Eller om det är fettet som minskar. Hur som helst börjar man skönja muskler under geggan.  Det är inte enkelt att få ihop 300 pass på ett år. Shit. Livet kan verkligen krocka med mina träningsplaner ibland. Men jag SKA klara det. Bring it februari!                                              

                                      Har upptäckt något. Jag har för få träningskläder. Den här toppen har ni sett på några bilder nu. Jag har tre vettiga träningstoppar att varva mellan. Och bara ett par långa byxor och två tränings-BH:ar. Det räcker inte. Jag får tvätta som en tok för att ha rena kläder. Kanske något att önska sig i födelsedagspresent. 

                                              Alla kanske inte tittar på prislapparna i butiken. Kanske inte bryr sig så mycket om några korvören hit eller dit. Men det är väl onödigt!? Jag kan berätta att ananas är billigt att köpa nu. Färsk ananas, ifall det skulle råda någon förvirring kring det. Och färsk ananas kan man frysa in. Jag skär små kuber och fryser in i sådana här praktiska påsavdelningar. Det är bara att klippa bort en liten bulle och hälla ned den frysta ananasen i en mixer tillsammans med lite andra godsaker så har du en smoothie. Av en ananas får jag till fyra smoothies. Den här ananasen kostade tio kronor. Det innebär att morgonens smoothie landar på max fem spänn tillsammans med mjölk och allt det där. Bra där Anna!

Ska vi enas om en sak? Ingen av er som följt min blogg ett tag trodde att jag skulle ligga på 21 träningspass i januari vid det här laget va? Eller har ni slagit vad om att jag kommer fixa januari men lägga ned i februari? Eller är det kanske bara jag som har de här tankarna om mig själv? Ni kanske tycker jag är en fighter som kommer fixa det galant? Att träna 300 pass under 2014 alltså. Hur som helst så har jag fixat 21 pass än så länge. Jag är nöjd. Men, det är några för få. Jag har varit i Stockholm och där finns varken löparskor eller gym eller nåt. Eh... Fast det är ju precis så livet är. Vardagens göromål med jobb och familj kommer att sätta käppar i hjulet och göra allt för att sno din träningstid. Utmaningen är att räcka vardagen fingret och hitta en ny tid. Ett nytt tillfälle. Om det så är sista halvtimmen innan gymmet stänger. För nu fan ska det här gå.                                      

Så där då gott folk. Så här ser jag ut efter ett hårt pass på gymmet. Sminket sitter på kinderna och svetten lackar. Jag avslutar mina gympass med att stå på bandet, cykla, crosstraina eller stå i skidmaskinen i minst 30 minuter. Idag gjorde jag det sistnämnda. Det är jobbigt. Skitjobbigt. Men kul!  Vet ni hur jag roar mig? Jag räknar svettdroppar som faller från mitt ansikte. Jag står framåtlutad i maskinen och svetten droppar från näsan och hakan. Det tar ca tio minuter innan svetten når "droppläge". Och idag räknade jag till 200 droppar innan jag tappade räkningen. Och då räknar jag inte det som rinner på ryggen och mellan brösten. Ja, jag är ärlig nu. Men hey. Det är ju så befriande att berätta hur det egentligen är.                                 

Långt hår. Kort hår. Mörkt, rött eller ljust hår. Lockigt eller rakt. Nu för tiden är det inget problem om du har dålig hårväxt. Du kan få långt hår på tre timmar. Om det är ett drömhår eller inte är upp till var och en. Ett drömhår kan vara något helt annat än ett långt hår. Men jag valde den rubriken i alla fall. Hur som helst. Jag tänkte i det här inlägget ge er svaren på de vanligaste frågorna om hårförlängningar.  Foto: Pia Molin (Corren) Hur sitter det fast? Varje slinga sitter fast med vax som smälts fast runt en slinga av det egna håret nära hårbotten. Det finns andra typer av fästen också, men vax sitter bra. Hur tvättar man håret? Precis som vanligt, men jag undviker att ta balsam och hårinpackning vid fästena. Slingorna riskerar att glida ned, har jag blivit tillsagd. Jag undviker också för hårda turbaner för att torka håret. Inbillar mig att fästena inte mår bra av det. Vad är det för kvalité på det? Håret har ju suttit på en annan människ

Ni som följer mig på Instagram kanske har sett mig dricka kaffe ur en sådan här mugg. Ni vet ju att kaffebilder måste finnas i alla vettiga Insta-konton. I synnerhet i flödet på lördagsförmiddagar. Jag köpte två muggar och en liten skål innan jul. Den här serien är Åhléns julserie. Och nu är julen över och då säljs dom för halva reapriset. Det ni ser på bilden kostade 50 kronor. 50 KRONOR. För allt. Så nu har jag sex koppar, en liten burk, en ännu mindre burk och en mjölkkanna. Som en medelålders (YNGRE medelålders) kvinna utan riktig koll på det moderna språket skulle säga; Woop woop.                                        

                                                 Mitt träningsfokus bygger inte på vikthets längre. Det har det gjort i många år, men nu skiter jag i vad jag väger. Det spelar ingen roll. Eller nu far jag med osanning. Det är klart vikten är viktig. Men ja, ni fattar. Det är inte vågens siffror som triggar mig. Och jag har lovat mig själv att inte tvinga mig igenom tunga dieter eller sitta med ångest efter att ha ätit smågodis. Vill jag äta, så äter jag. Däremot tänker jag inte trycka i mig en chokladkaka varje dag.  Men den på bilden ryker nog idag... 

                                              Så hur går det då? Med träningen alltså. Jo tack, det går bra. Jag har tränat 17 pass hittills i år. Det är fler än hela förra året. Typ. Så vad händer på 17 pass? Jo, kroppen blir hårdare. Musklerna sväller. Träningsvärken är given - om du tagit i vill säga. Kläderna känns lite större. Energin är tillbaka. Jävlar anamma vad bra det är att träna. Om du inte kommit igång, se till att gör det. Du kommer tacka dig själv.  Vill du följa hur det går för mig? Sök på #300pass eller #hälsoresan på Instagram, twitter eller Facebook. Ni hittar mig. 

Jag bor på landet. Några minuter från stan. Det kostar alltså inte en förmögenhet att ta taxi hem från en krogkväll. Men tillräckligt mycket ute på landet för att varje dag slås av naturens skönhet och lugn. Att komma hem från jobbet är som att anlända sitt lantställe efter 48 hårt arbetande veckor. Andetagen blir långsammare. Lungorna fylls av luft. Kroppen växlar ned. Färgerna blir klarare. Dofterna tydligare. Intrycken etsas fast i minnet. I Kaga sker detta varje dag. Mitt hem. Mitt lugn. Mitt lantställe, året runt.                                      

En sexårig flicka sitter på en gunga. Men hon gungar inte. Hon sitter med näsan i en mobiltelefon. Scenen finns i en film på Facebook som delas flitigt. Filmen går ut på att visa scener ur vardagen där mobilen blir viktigare än det som sker runt omring oss. Jag tyckte det blev en smula överdrivet. Jag är en förespråkare av mobilitet, stora kontaktnät och uppkoppling dygnet runt. Fördelarna överväger nackdelarna. Alla tycker inte så. Fine. Men jag gör det.  Att när som helst kunna se tv-program, läsa nyheter, titta på kompisens semesterbilder, googla efter fakta eller shoppa kläder. Att jag råkar göra det via min mobil, gör det mig till en sämre och mer osocial människa? Har vi inte tittat på tv förr? Bläddrat i postordertidningar? Var vi mer sociala då bara för att vi inte tittade ned i en mobil?  Nej. Det är en snedvriden bild. Vi gör samma saker. Men genom vår mobil. Däremot har det tillkommit något som gör att vi tillbringar allt mer tid i mobilen. De sociala medierna. Face

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vita tänder jag kommer få! Lika vita som Alis tänker jag. Men inte lika vita som Ross i Vänner. Ni kommer självklart få se före- och efterbilder. Men det bli

Nu börjar det gå upp för folk i Insta-, Twitter- och Facebook-flödet att jag ska träna 300 pass det här året. 300 pass. Ja, jag är galen. Det verkar alla tycka. Förutom de mest träningsbenägna. De vet att det funkar. 300 pass innebär att jag måste få till träning sex dagar i veckan. Jag vet att det är möjligt. Jag gjorde det under ett år med min PT. Men då hade jag ju honom. Som tvingade ned mig på gymmet när segheten slog till. Som tvingade mig göra de där sista upprepningarna som jag helst ville skita i. Jag är nämligen en slacker. Går det fler än tre dagar mellan passen så är det lika svårt att ta sig iväg till gymmet som om någon skulle be mig klättra upp för ett träd, utan grenar. Jag menar det. Då är jag rökt. Mitt jobb är stillasittande. Jag går till kaffeautomaten fram och tillbaka ett par gånger per dag. Mer blir det inte. Därför måste jag få till mycket rörelse på min fritid. Jag mår som bäst då. Under mitt mest träningseffektiva år var jag aldrig sjuk. Klarade mig vä

Föreställ dig en trästock. En sådan bit som man utgår från när man ska hugga ved. Tänk dig dess hårdhet, tyngd och oböjliga form. Så känns mina ben. Jag får skylla mig själv. Började mitt träningsår med ett benpass och plussade på med 100 squats om dagen. Jag hade glömt vad riktig träningsvärk i benen gör med min kropp. Att sätta mig ned eller resa mig upp är ett komiskt inslag för de som tittar. Sist jag kände så här så hade min PT tagit ut mig fullständigt. Jag klarade det visst på egen hand den här gången. Tackar.  

Sikta högt och nå längre än om du skulle siktat lägre. Så tänker jag mig mitt träningsår. Jag tänker inte fokusera på vikten på kroppen. Utan på vikterna i gymmet. Jag ska bli starkare och piggare. Det kommer naturligtvis resultera i att jag också minskar i vikt. Och hey, det är ju en bonus! Jag lägger upp ett träningsprogram som landar välkommet i den vardagliga myllan.  Träningstillfällen som lätt passar in i familjepusslet. Luckorna finns, men det kräver lite planering. I synnerhet när man som jag bor ute på landet och där barnens transporter landar i mitt knä.  Under ett år tränade jag med min PT Daniell Jörnsten och under den tiden lärde jag känna min kropp och hur den reagerar. Jag vet hur jag ska göra. Jag vet att jag kan. Nu är det bara viljan som ska stimuleras. Vill ni veta hur det går? Följ med på Instagram under taggen #hälsoresan .