Fortsätt till huvudinnehåll

Look up istället för ned

Vi använder GPS i mobilen. Vi delar bilder på våra barns födsel, våra förlovningsringsprydda händer och kistor där våra kära tar sin sista vila.

Vi tittar på film, spelar spel, sms:ar och gillar andras inlägg.

Vi letar reakläder, bokar taxiresor och betalar räkningar.

 Vi filmar, fotar och redigerar våra alster i de bästa fotoapparna.

En nysläppt video på Youtube klättrar raketartat på delningslistor. Sen den 25 april har den setts 10, 5 miljoner gånger. Filmen handlar om precis det här. Att vi går med näsan i mobilerna istället för att ta mänsklig kontakt.

Det händer ibland att det publiceras sådana här filmer. Det är tacksamt för en filmmakare. För alla känner igen sig och just den här spelar på våra känslor. Alla förfasas över att vi har blivit sådana som filmen påtalar. Och sen...

...så delar vi på Facebook. Och går än en gång emot videons sensmoral. För kära vänner. Vi är fast. Och vi är fast på grund av att det är jävligt praktiskt att boka taxiresan via appen. Det går fortare att hitta med hjälp av gps och att föra över pengar mellan konton har blivit en ren livsnödvändig funktion.

Att vi däremot klickar in oss på Facebook, Twitter och Instagram så fort telefonen ligger i näven. Det är rubbat. Och där finns tid att hämta om du bara tittar upp från mobilen. Tiden kan du  använda till att krama dina barn, ringa gamla mormor eller ha en picknick med en kär vän. Tid att älska.

Men jag tänker fortsätta sätta näsan i mobilen och låta gps:en leda mig när jag letar efter Stockholmshotellet.


Foto: Lena Carmesten 


Kommentarer

  1. Slå en pling så kan jag guida dig i betongdjungeln ;) kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det kanske jag gör nästa gång. :) Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...

Utlottning!

Min styvmor Ulla - som har bloggen "Mitt lilla himmelrike" är en riktig pysselkvinna. Igår kom hon hem med dom här scrappade tändsticksaskarna. Eftersom en tändsticksask räcker ett år hemma hos mig så tänkte jag passa på att lotta ut den blåa. Jag drar vinnaren på onsdag. För att vara med i utlottningen vill jag bara att du skriver en kommentar i det här inlägget.

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).