Fortsätt till huvudinnehåll

Det viktiga samtalet

Stressa hem från skolan. Göra läxor. Laga mat. Skjutsa den ena till träningen. Ta sig själv till gymmet. Hem och duscha. Borsta tänder och lägga sig. Och då är det bara i grova drag. Ni känner igen det?

Vi avbryter varandra. Talar i mun på varandra. Lyssnar på hälften. Resten trillar ned till marken. "Har du haft en bra dag?". Får svaret på min ledande fråga min fulla uppmärksamhet? Oftast inte.

Men jag har hittat en metod. Jag tar dem till restaurang. En i taget. Det kan vara en kebabtallrik eller en hamburgare. En wok eller buffé. Det är oviktigt. Det viktiga är samtalet som uppstår. Här får jag veta barnets hemligheter. Tankar. Om dess vardag.

Det handlar om killar och tjejer. Lärare och tränare. Om kompisar, mopeder och om hur VideofyMe uttalas. Jag ställer frågor. Dömer inte. Ger inga pekpinnar. I samtalet får de vara som de är. Men jag bidrar ibland med nya infallsvinklar. 

När vi vandrar vidare är vi mätta, men ändå uttömda. Och ännu något närmare varandra än vi var innan.

                                              

Kommentarer

  1. Låter klokt. Ikväll fick jag egentid med minstingen. Vi spelade spel och bara var. Tittade på Legofilmen och läste saga. En del spiderman blev det. Och Barca. Ljuvligt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...

Utlottning!

Min styvmor Ulla - som har bloggen "Mitt lilla himmelrike" är en riktig pysselkvinna. Igår kom hon hem med dom här scrappade tändsticksaskarna. Eftersom en tändsticksask räcker ett år hemma hos mig så tänkte jag passa på att lotta ut den blåa. Jag drar vinnaren på onsdag. För att vara med i utlottningen vill jag bara att du skriver en kommentar i det här inlägget.

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).