Fortsätt till huvudinnehåll

Hon lärde mig älska

Som tioåring minns jag min mammas 30-årsfest. Jag minns inte hennes 40-årsfest. Hon hade troligen ingen. Fem år senare fanns hon inte längre bland oss.

Osminkad går jag upp på morgonen. Vaknar tidigt. Höstmörkret utanför fönstret skapar spegelbilder i fönstret. Och jag ser min mamma. Mitt ansikte är min mammas. Jag är snart 40 år. Hon dog ung. Men dog inte förgäves. Hon lärde mig att älska.

Mina barn ska mötas av villkorslös kärlek. Närhet utan obehag eller känsla av pinsamhet. Mina vänner får min trygghet. Mina råd. Om de vill.
Jag har lätt för att gilla. Men min kärlek växer sig fram. Måste förtjänas. Och kärleken kan sina. För att sedan ta ny fart. Med ny kraft.

Kärleken är livet. Den är sprudlande, stark, lycklig och kolsyrebubblig. På samma sätt som den kan vara tung, svår och vemodig.

Min mamma levde bara 45 år på jorden. Hon mötte mig med kramar, pussar, kallade mig Grodan, skrattade med mig, åt mig...somnade i henne knä, smekte henne på kinden...hennes sammetslena hy.

När jag ser mig i spegelbilden, ser jag henne. Hon lever i mitt hjärta. Det hjärta som hon var med och skapade. Det hjärta som idag älskar, precis som hon gjorde.

Kommentarer

  1. Så underbart fint skrivet Anna.

    SvaraRadera
  2. Din mamma är en del av dej, visst är det så ! ♥

    SvaraRadera
  3. Fiint! Och visst är du din mammas dotter <3 Kram J

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Vikthets och bröllop

Ni som följt mig ett tag vet att jag inför det här bröllopet jobbat som en tok med att gå ned i vikt. Vissa perioder har det gått riktigt bra, för att i nästa stund balla ur fullständigt. Som ni förstår har ju alla i min närhet fått dras med mig och mina idéer. Mina kollegor inte minst. Så på bröllopet visade dom filmen - "En dag i Annas liv". Jag tänkte visa vissa delar av den här.  Några scener är av det slag att det inte passar sig för ett offentligt forum. Men ni kommer förstå grejen. I slutet av filmen får ni också se en del av vigseln. Vill bara poängtera att det är mitt skratt ni hör genom filmen. Jag lurade att tro att det skulle användas till ett tv-program. Icke. Det var till den här filmen. Håll till godo. 

Hon vandrade vidare

En varm sommardag stod du på verandan med armarna utsträckta i ett välkomnande. Du kramade mig hårt och bad mig vinka hej då till mamma. Du la handen på min axel och ledde in mig i köket där köttgrytan puttrade på spisen.  När vi ätit åkte vi ut med båten. Salta skärgårdsdofter. Du satt i fören och log. Min flytväst var för stor och luktade illa, men att få slippa var inte ett alternativ för dig.  Näten lades i och vi tog oss tillbaka till bryggan. Din trygga hand och hjälpte mig upp på fast mark. På knastrande grusvägar gick vi tillbaka till huset. Jag stannade i trädgården. Drog upp en morot som jag sköljde i trädgårdsslangen på sidan av huset. Knaprande gick jag vidare och tittade på sommartavlan.  Insekter som surrar, dofter av svensk sommar, kor som råmar på avstånd, solen på väg ned. När kvällen kommer samlas vi vid TV:n. Jag sitter i ditt knä och du övar bokstaven "r" med mig. Jag försöker. Och misslyckas. Och försöker igen. Du visar tålmodigt vägen och ...