Fortsätt till huvudinnehåll

Hon lärde mig älska

Som tioåring minns jag min mammas 30-årsfest. Jag minns inte hennes 40-årsfest. Hon hade troligen ingen. Fem år senare fanns hon inte längre bland oss.

Osminkad går jag upp på morgonen. Vaknar tidigt. Höstmörkret utanför fönstret skapar spegelbilder i fönstret. Och jag ser min mamma. Mitt ansikte är min mammas. Jag är snart 40 år. Hon dog ung. Men dog inte förgäves. Hon lärde mig att älska.

Mina barn ska mötas av villkorslös kärlek. Närhet utan obehag eller känsla av pinsamhet. Mina vänner får min trygghet. Mina råd. Om de vill.
Jag har lätt för att gilla. Men min kärlek växer sig fram. Måste förtjänas. Och kärleken kan sina. För att sedan ta ny fart. Med ny kraft.

Kärleken är livet. Den är sprudlande, stark, lycklig och kolsyrebubblig. På samma sätt som den kan vara tung, svår och vemodig.

Min mamma levde bara 45 år på jorden. Hon mötte mig med kramar, pussar, kallade mig Grodan, skrattade med mig, åt mig...somnade i henne knä, smekte henne på kinden...hennes sammetslena hy.

När jag ser mig i spegelbilden, ser jag henne. Hon lever i mitt hjärta. Det hjärta som hon var med och skapade. Det hjärta som idag älskar, precis som hon gjorde.

Kommentarer

  1. Så underbart fint skrivet Anna.

    SvaraRadera
  2. Din mamma är en del av dej, visst är det så ! ♥

    SvaraRadera
  3. Fiint! Och visst är du din mammas dotter <3 Kram J

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...

Utlottning!

Min styvmor Ulla - som har bloggen "Mitt lilla himmelrike" är en riktig pysselkvinna. Igår kom hon hem med dom här scrappade tändsticksaskarna. Eftersom en tändsticksask räcker ett år hemma hos mig så tänkte jag passa på att lotta ut den blåa. Jag drar vinnaren på onsdag. För att vara med i utlottningen vill jag bara att du skriver en kommentar i det här inlägget.

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).