Hon började läsa mina nedskrivna ord. Jag besvarade genom att läsa hennes. Vi sågs och knöt vänskapens band. Hon har sin egen färg på min palett av vänner. Hon är varm. Får mig lugn. Hon är klok. Leder in mig på nya tankebanor.
Hon har lyssnat, veckat sin panna och bjudit på sin visdom. I nästa stund växlar vi roller. Då jag blir frågeställaren och hon delar sina bördor och glädjeämnen med mig. Hennes ögon har tårats av glädje och sorg. Jag har fångat upp. Tröstat. Skrattat ikapp.
Mina vänner fyller alla en funktion i mitt liv. Alla lika viktiga. På sitt sätt. Jag ser dom som mina ledsagare på livets grusväg. De som puttar upp mig på vägen igen. Knuffar mig framåt. Sätter händerna i bröstet och säger stopp. Ber mig se uppåt, bakåt, framåt. Borstar bort gruset när jag ramlat. Klappar mig på axeln.
Vänskapens band med Cornelia är knutet med dubbelknut. Pyntat med en extra fluffig rosett. Vissa kommer och går. Andra består. Cornelia varar.
Hon har lyssnat, veckat sin panna och bjudit på sin visdom. I nästa stund växlar vi roller. Då jag blir frågeställaren och hon delar sina bördor och glädjeämnen med mig. Hennes ögon har tårats av glädje och sorg. Jag har fångat upp. Tröstat. Skrattat ikapp.
Mina vänner fyller alla en funktion i mitt liv. Alla lika viktiga. På sitt sätt. Jag ser dom som mina ledsagare på livets grusväg. De som puttar upp mig på vägen igen. Knuffar mig framåt. Sätter händerna i bröstet och säger stopp. Ber mig se uppåt, bakåt, framåt. Borstar bort gruset när jag ramlat. Klappar mig på axeln.
Vänskapens band med Cornelia är knutet med dubbelknut. Pyntat med en extra fluffig rosett. Vissa kommer och går. Andra består. Cornelia varar.
Cornelia och godingrabben. |
Kommentarer
Skicka en kommentar