Fortsätt till huvudinnehåll

21.00 godnatt

Jag är en morgonmänniska. Studsar ur sängen så fort jag vaknar. Redo att ta mig an dagen. Det finns undantag. Visst är det så. Det händer att även jag sover till åtta. 2003 var det nog sist.

Energifylld tar jag tag i dagens göromål. Jobba, träna, skjutsa barn, klippa gräs, tvätta, laga mat, handla, jobba, skjutsa barn, städa. Som en duracellkanin. Ända till klockan 21.

Då tar batterierna slut. Rörelserna blir långsamma. Hjärncellerna växlar ned. Orkar knappt ta sig igenom krökarna i hjärnan.

Vid den tiden letar sig tonåringen ut från sovrummet. Redo att lyssna på intelligenta svar på hans frågor. När han ser min tomma blick suckar han och säger åt mig att lyssna.

Jag skakar liv i de sömniga hjärncellerna och med en sista kraftansträngning försöker jag fatta hans fråga. Vill ge honom ett klokt svar. Det lyckas sällan.

Morgonen därpå ställer jag kontrollfrågan för att höra om jag fattat rätt kvällen innan. Då tittar han stumt på mig och frågar vad jag nyss sagt. Kommunikationen mellan en morgonmänniska och en kvällsmänniska så att säga...

 
                                              

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...

Utlottning!

Min styvmor Ulla - som har bloggen "Mitt lilla himmelrike" är en riktig pysselkvinna. Igår kom hon hem med dom här scrappade tändsticksaskarna. Eftersom en tändsticksask räcker ett år hemma hos mig så tänkte jag passa på att lotta ut den blåa. Jag drar vinnaren på onsdag. För att vara med i utlottningen vill jag bara att du skriver en kommentar i det här inlägget.

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).